Åsiktssveriges tröttsamma tystnad

Det är illa nog med en offentlighet där det är viktigare vem som säger något än vad som sägs. Men det är än värre när alla förväntas låtsas som om det inte är så – och det där som får eller inte får sägas är av den arten att folk jagar avvikare i flock. Tills rätt aktör plötsligt säger det. Då stannar jakten plötsligt av som på osynlig signal och alla börjar låtsas som om rusningen aldrig förekommit.

Ledare • Publicerad 7 juli 2022

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

En sådan offentlighet är inte sund. Men det oket har Sverige tyngts av i decennier, ja vem vet, ett århundrade?

Vi gör tankeleken att Ulf Kristersson leder en regering med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Han konstaterar att utvisningarna av folk utan asylskäl måste bli ”effektivare”. Därför skall regeln om ”synnerliga skäl” som utgör en barriär för att utvisa någon som varit länge i Sverige, tas bort. Vid domstolsprövning skall man heller inte längre ta hänsyn till de negativa konsekvenser som utvisningen medför för personen i fråga.

Annons

För att göra det riktigt effektivt skall det upprättas ”center” dit man tvingar in de utan asylskäl så att de år svårare att rota sig eller smita. ”Centren kan till exempel ligga nära en flygplats” hälsar Kristersson leende på sin Facebooksida.

Det hade naturligtvis blivit ett ramaskri vars ekon Public service upplåtit scen efter scen åt. Trettiotalet hade varit över oss med buller och bång. Men nu var det inte Kristersson utan Magdalena Andersson och då svävade nyheten förbi som på ett litet genomskinligt moln i total tystnad. Förra veckan, för den som undrar.

Det är inte så att förslagen måste vara fel. Tvärtom, vi kommer med all sannolikhet behöva vänja oss vid hårdare tag i migrations- och migrationspolitiken. Men omständigheterna är så tröttsamt signifikativa.

Här på Smålandsposten har vi sannerligen inte gått fria från skott för de positioner vi intagit i de där frågorna. Missljuden har vi dock tagit med ro i förvissning om att verkligheten kommer i kapp. Men ”center” inför utvisning har legat utanför vår fantasis räckvidd.

”Trettiotalet hade varit över oss med buller och bång.”

En del tror att den här osunda åsiktskulturen är begränsat till invandring. Men minns veckorna under Socialdemokraternas Nato-omsvängning. Det spelade ingen roll hur hårt de slagit fast att Sverige inte skulle bli medlem, hur ampra och indignerade de varit över de där krigsgalningarna och dårfinkarna som velat gå med. Plötsligt hade åsiktsbladet vänts och det var ofint att försöka påminna sig - eller någon annan - vad som hade stått på det.

En annan tankelek kan göras med abortfrågan. Också förra veckan och under en enskild dag sattes flocken i rörelse och närmast sökte efter någon oliktänkande att kunna trampa ned. Vad händer när den medicinska utvecklingen pockar på en förändring av den bortre gränsen för legal abort i Sverige? Kommer vi få höra socialdemokratiska företrädare plötsligt tala om en justering eller modernisering av lagstiftningen som om det vore förändring av ett fribelopp och åtföljas av mol tystnad på redaktioner och organisationskanslier?

I alla händelser - tröttsamt är det. Sverige behöver bli normalt. Av allt att döma innebär det att folk bör försöka mindre rädda och mer toleranta.