Att spotta på en polis

Det är lättare för kriminella att göra detta eftersom de kan navigera i sociala medier. Men Sverige är också ett för öppet land. Poliser tvingas visa upp namn och personnummer i polislegitimationen, och är heller inte på något sätt skyddade i offentliga handlingar såsom förundersökningar.

Men i huvudsak handlar det förstås om att brottsligheten blivit grövre, med den nya typ av brottslingar som är behäftade med en sådan utveckling. Poliser idag rör sig i en helt annan rovdjursmiljö än förut.

Ändå visar Polisförbundets rapport endast en del av problemet. Poliser får idag finna sig i alldeles för mycket. Det är i princip riskfritt att skrika okvädningsord till en polis. Även att spotta en polis i ansiktet. Så sent som i maj i år förklarade tingsrätten att en polis i Västerås inte kunde räkna med skadestånd från den kvinna som spottat henne i ansiktet.

Flera gånger har svenska jurister menat att de poliser som ingriper med våld ”får anses ha en höjd beredskap för kränkningar”. De skall med andra ord få stå ut med mer än vad som annars hade varit fallet. För att de gör sitt jobb.

Det är ett skruvat synsätt som vunnit mark inom juridisk praxis. Någonstans i det resonemanget underkänns legitimiteten i polisingripandet som sådant – alltså redan innan ingripandet resulterat i friande eller fällande dom. Som om polis och misstänkt vore ett grälande par.

Men frågan är varför poliser skall vara tvungna att inleda civilrättsliga processer över huvud taget. Varje form av fysisk aggression mot en polis borde naturligtvis falla under offentligt åtal. Och det skall inte spela någon roll om det är oklart var i ansiktet spottet träffat, som Västmanlands tingsrätt valt att fästa sig vid.

Likaså borde naturligtvis varje form av hot eller form av trakasseri mot en polis eller dennes familj mötas med automatisk straffsanktion. Att namnen ersätts med tjänstenummer är en nödvändig men också defensiv åtgärd. Staten behöver återta respekten för sitt våldsmonopol. För det behövs mer än ett utökat antal poliser. Det behövs en ny uppsättning regler för relationen mellan ordningsmakten och dess utmanare.

Vid sidan av den krassa frågan om resurser måste dagens makthavare ha modet att erkänna att de traditionella svenska utgångspunkterna kring kriminalitet inte längre är hållbara. Verkligheten är en annan i dag än då begreppet ”dialogpolis” uppfanns. Faktum är att situationen var kritisk redan då.