Även polisens beredskap måste vara god
Ett av många misstag som genomfördes under drömmar om evig fred var avskaffandet av beredskapspolisen 2012, något som genomfördes av alliansregeringen.
Motiveringen för nedläggningen var i sig ett slags cirkelresonemang. Den hade knappt använts hette det, med hänvisning till att denna förstärkningsresurs bara hade kommenderats fram under Guldkriget och efter stormens Gudruns framfart i Småland. I det senare fallet för att bland annat kontrollera liv och hälsa i hem som skurits av av fallande träd. Genom att inte använda denna polisorganisation kunde det påstås att behovet saknades. Som om polisens beredskap var god.
Sedan 2012 har också omvärlden förändrats. Om beredskapspolisen var tänkt att användas under kriser växer behovet efter det kraftigt försämrade omvärldsläget av en förstärkningsapparat som kan agera vid konflikter och krig. Inte minst gäller det när så kallad gråzonsproblematik råder, det vill säga när vi befinner oss någonstans på skalan mellan fred och krig. Det är i detta som tidigare kallades för skymningsläge som risken är stor för desinformation, sabotage och terrorhandlingar ofta utförda av oidentifierade aktörer.
Eskalerar situationen talar man om icke linjär eller irreguljär krigföring. Här har frivilliga försvarsorganisationer spelat en stor roll - också deras roll spelades ner för inte så många år sedan trots den samlade kompetens och energi som fanns bevarad i organisationerna. Lägg därtill att hemvärnet, de frivilliga försvarsorganisationerna och beredskapspolisen också bidrog till att skapa en bredare folkliga förankring av försvaret och polisen.
Utbildningen av civila skyddsvakter är dock kort. För den som redan är väktare eller ordningsvakt räcker det med en 40-timmars utbildning i bland annat bevakningstjänst för att få den nya statusen. Även om ”grundbildningen” av ordningsvakter är på väg att förlängas – och med hänsyn till att många inom denna personkategori kan ha erfarenhet från bland annat värnplikt eller andra utbildningar hos frivillig försvaret – är det svårt att se att inte mer utbildad och tränad kompetens behövs vid ett annalkande hybridkrig.
En annan lösning som diskuterats är att låta försvarsmakten stödja polisen vid en gråzonsproblematik. En återinrättat beredskapspolis bestående av personer med längre utbildning och kanske bakgrund inom militärpolisen kan emellertid förstärka polisen och andra myndigheter också vid andra typer av kriser. Vid pandemin bevakades exempelvis gränspassager mot Norge av militär personal som inte på något sätt fick ingripa. Frågan ska nu utredas, meddelade försvarsminister Pål Jonson (M) under Almedalsveckan.
”För partierna – och för försvarsberedningens fortsatta arbete – är det således en trovärdighetsfråga att arbetat med att återinrätta beredskapspolisen går vidare.”
Det är ingen hemlighet att såväl polismyndighet och justitiedepartement sett med kritiska ögon på frågan och ansett att pengar kastats i sjön. Men den tidigare försvarsberedningen stod helt enig bakom behovet av en förstärkningsresurs till polisen. För partierna – och för försvarsberedningens fortsatta arbete – är det således en trovärdighetsfråga att arbetat med att återinrätta beredskapspolisen går vidare. Även polisens beredskap måste vara god.
