Bakom Johansson spökar något värre
Vad har han på hästryggen den här gången? Jo, ett slopande av villkorlig frigivning vid upprepade brott. Idag släpps ju den som begår även ett grovt brott efter två tredjedelar av avtjänad strafftid. Och inte bara ett. Även om man begår grovt brott på grovt brott, alltså är en hopplös återfallsförbrytare, släpps man efter två tredjedelar av straffet.
Nu vill Johansson komma åt det här. Eller ja, tillsätta en utredning i alla fall.
”Sanningen är att det är myter att det är myter.”
Det är lite grand som med Nato – en mental omsvängning likaväl som en politisk. Men utan att erkänna det, förstås.
Man blir inte bättre av att sitta i fängelse, har det hetat ända sedan sextiotalet. Skärpta straff har ingen effekt, hörs envist från Brottsförebyggande rådet. Det är myter, förklarar man.
Sanningen är att det är myter att det är myter. Få påstår ju att någon automatiskt blir en bättre människa av att sitta inne. Men åtminstone några rara själar mår måhända bättre av den sortens kontemplation. Och självklart finns de som drar kalla slutsatser av erfarenheten av skillnaden mellan frihet och fångenskap.
Men uppenbart är att brott minskar om fler brottslingar sitter fängslade. För bara några dagar sedan rapporterades till exempel om minskat dödligt vapenvåld i Järvaområdet i Stockholm. Polisens förklaring var att många personer som fungerat som ”skyttar” åt gängen dömts till långa fängelsestraff under våren.
Johansson brukar tuffa till sig och berätta om hur han har skärpt straffen. Men den moderate riksdagskandidaten och kriminologen Fredrik Kärrholm kunde bara i onsdags ge exempel på vad som faktiskt hänt mellan 2014 och 2021: Straffet för utpressning har gått från sex till åtta månaders fängelse, straffet för smuggling ger alltjämt tre månader och straffet för rån har gått från sjutton till nitton månader.
Hur som, det där mentala sitter hårt. När det gäller synen på straff har sextiotalsromantiken hållit hela den svenska offentligheten i radikalt grepp ända tills möjligen nu.
Kritik riktas med fog mot Johansson för att han ju har suttit i åtta år som justitieminister utan att ha lyft ett finger för att göra något åt den villkorliga frigivningen. Men här är det lätt att glömma. Före Johansson satt moderaten Beatrice Ask i åtta år. Vad gjorde hon? Varför dras vi med alldeles för låga straff trots åtta år med en moderat justitieminister?
Lamhet och segdragenhet till den grad att man kan tala om olämplighet är svaren i både Asks och Johanssons fall. Men det skall sägas att någonstans i bakgrunden spökar också resterna av en destruktiv svensk överideologi. Den behöver sjasas ut.