Banken och kreativiteten
För drygt tio år sedan presterade svensk idéhistoria ett stordåd i boken Den skapande staden. Erland Sellberg var redaktör för texterna som kretsar kring kreativitetens förutsättningar. Eller varför vissa platser i vissa tider ännu idag kan identifieras som särskilt viktiga för människans tänkande. Ett av de avgörande kännetecknen som sammanbinder Aten, Florens, Paris och Berlin i deras respektive guldåldrar är enligt Sellberg att en homogen grupp fokuserar sina ansträngningar på att lösa ett gemensamt problem.
Städer har historiskt varit en förutsättning för att tillräckligt många skall kunna ägna tillräcklig tid åt specifika ämnen för att nå vetenskapliga eller filosofiska genombrott.
Idag finns samma mönster för kreativa miljöer överallt på nätet, vilket också författarna till boken förutspådde. Människor med specialintressen finner varandra och skapar spiraler av kreativa samtal utifrån en gemensam grund. I vardagligt tal kallas detta för memes.
Kreativitet är dessutom avgörande för företagande och innovation. Mycket få företag skapas utan att en idé putsats och förfinats under en längre tid. Inte sällan anförtros den till en likasinnad som kan bedöma dess potential innan planer ritas upp och sjösätts. Ibland har dessa likasinnade samma hudfärg.
SEB, Svenska enskilda banken, överväger nu att införa mångfaldskrav på företag som villkor för att hjälpa dem in på börsen. Inspirationen kommer enligt VD:n Johan Torgeby från den amerikanska banken Goldman Sachs som från sommaren avstår från att börsintroducera amerikanska eller europeiska bolag där styrelsen enbart består av vita, heterosexuella män.
Det är förstås tarvligt av Wallenbergsfärens bank att ta efter detta. Inte minst då det bygger på en uppenbar brist på kulturell förståelse. De amerikanska förhållandena kan inte utan vidare kopieras till Sverige. När Jacob Wallenberg tog plats i SEB:s styrelse 1920 skulle det dröja ytterligare sjutton år innan den sista personen som togs från Afrika till USA genom den transatlantiska slavhandeln gick bort. Landets unika fokus på kön, hudfärg och sexuell läggning är beklagligt men förklarligt.
SEB har dessutom vuxit fram i en extremt homogen miljö och haft tillgång till flera av Sveriges skarpaste hjärnor i mer än hundra år. Att ändra spelreglerna för andra efter att man använt dem till sin fördel är inte imponerande. Det skapar och uppmuntrar en kultur av utnyttjande och hovsamhet där energin läggs på att se bra ut istället för att göra bra saker.
Homogenitet kommer förstås i olika skepnader. Handelshögskolan i Stockholm lär vara en effektiv institution som genom krav, sociala förväntningar och utbildning skapar ett kollektiv. Eller i alla fall gemensamma tankeramar för personer på väg in i finansvärlden och näringslivet. Varför tillåts alumner från den skolan ta plats i bolagsstyrelser? Varför lyssna på personer som katalogiserar hudfärg?
Kreativa processer är som sagt känsliga saker. De är dessutom odemokratiska –vägval görs och idéer kasseras utan omröstning – men kan leda till saker som gagnar många. Kanske är en börsintroduktion beviset för att denna stormiga kreativitet har stelnat, och då gör det kanske inte så mycket om SEB kommer med rasistiska krav, men borde inte den som faktiskt skapat något ur intet få skörda frukterna av sitt arbetet?
