Annons

Barns frigörelse får konsekvenser

Fyra av tio unga har någon gång utsatts för våld i en parrelation, och många av dessa redan i högstadiet. Det visar en ny undersökning från Novus som presenterades i UR:s program ”Våra unga och våldet” i måndags. Nyhetsrapporteringen efter programmet betonade att våldet i barns relationer liknar vuxnas. Men perspektivet borde vara ett helt annat – det är snarare vuxnas våld som liknar barns, och skvallrar om en oavslutad uppfostran från den formativa tonåren.
Ledare • Publicerad 18 maj 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Idag är vi ofta snabba med att bemyndiga barn. Föräldrar skall ta en passiv roll medan barnet formar sig själv och upptäcker sin person. Unga romantiska relationer rättfärdigas med att ”all kärlek är bra kärlek” och barn anses kunna ta ansvar för sina relationer, sin skolgång genom så kallat elevinflytande, och sin tillvaro genom att drillas i sina rättigheter.

Men tonåringar är inte färdiga vuxna. Tonåren är de formativa år då barnen ska utveckla sin rättskompass, lära sig hantera sina känslor och förstå sig själva och världen runtomkring. Att lämna barnets utveckling helt till sina känslors och infalls nycker är därav mycket oansvarigt och kan ge, egentligen mycket förutsägbara, konsekvenser. Och när tjugotvå procent av unga flickor tvingats till sexuella handlingar i en relation mot sin vilja är det uppenbart något som har gått snett med barnens frigörande.

Foto: Fredrik Sandberg/TT
Annons

Floskeln ”barn måste få göra sina egna misstag” får helt plötsligt en helt ny betydelse. Ty misstaget kan vara en pojke som ingen väglett i hur han ska hantera sina känslor, som han ger uttryck för i våld och kontroll. Eller en flicka som anses ha full förmåga att ta beslut om sina relationer och aldrig behöver hjälp.

Våldsamma barn till våldsamma vuxna. Ett barn uppfostrat av sitt inre barn blir ett barn även som vuxen, medan ett barn uppfostrat av vuxna blir till en ansvarstagande vuxen. Därför inte bara borde, utan måste föräldrarna uppfostra sina barn i goda beteenden. Det är också därför barn i den formativa högstadieåldern bör vara försiktiga med romantiska relationer, eftersom den tiden bör ägnas just åt att bli en god människa med vuxnas vägledning. Att blanda in någon annan i den processen – innan känslor är hanterade, innan uppfattningar om rätt och fel är befästa – kan i värsta fall ge men för livet.

”Floskeln ”barn måste få göra sina egna misstag” får helt plötsligt en helt ny betydelse”

En dejtingkarriär startad i tretton–fjortonårsåldern, då man ännu inte utvecklat dygdiga beteenden, riskerar istället att befästa de beteenden som är kopplade till puberteten, som känslostormar och självcentrering. Att börja så tidigt underblåser dessutom en syn på partnern som utbytbar, vilket gör att beteendet gentemot varje enskild partner inte blir lika viktigt. Att hela generationer går in i vuxna relationer med ett barns mentalitet infryst i sinnet förlorar alla på. Men vad gäller våldet gör i synnerhet kvinnor det.

Barn har sämre omdöme och svårare att hantera sina känslor. Trots detta har föräldrar retirerat och gett legitimitet till sitt beteende genom att säga att de litar på sina barn och att just deras barn är ansvarstagande. Men för de fyrtio procent unga som blivit utsatta för våld i en relation finns alltid en förövare som är en förälders barn.

Celicia SvärdSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons