Betygsinflation kommer straffa sig
Som statsvetaren Johan Wennström visat spåras problemet ytterst till den borgerliga regeringen 1991-1994 och den då sjösatta friskolereformen. En väl behövd men illa genomförd liberalisering av skolsystemet som innebar att skolor lämnades att konkurrera om elever men utan egentliga begränsningar för att värna själva kvaliteten. Enligt moderat doktrin skulle staten hålla sig så långt borta som möjligt och därför kunde skolledningar vifta med utsikter till goda avgångsbetyg för att locka föräldrar.
”Så kommer skolor säkert inte att göra” tänkte skolminister Beatrice Ask och statsminister Carl Bildt i rak strid med den realistiska syn på incitament som annars tänks prägla Moderaterna.
Märkligt nog har det gått väldigt lång tid utan att någon regering kommit till egentlig rätta med problemet. Men nu har det gått så långt att till och med ett så kunskapsföraktande parti som Socialdemokraterna ser sig tvungna att strama upp systemet. Utbildningsminister Anna Ekström annonserade i tisdagens Dagens Nyheter åtgärder.
”Märkligt nog har det gått väldigt lång tid utan att någon regering kommit till egentlig rätta med problemet.”
Skolinspektionen har nämligen (återigen) uppmärksammat problemet i en rapport. Skolor sätter högre betyg när de rättar sina elevers nationella prov än när utomstående granskare gör det. Att det handlar om ett rättsosäkert system understryks av Lärarnas Riksförbund som pekar på hur lärare utsätts för press från såväl föräldrar som elever som den egna skolledningen att sätta höga betyg.
Skolinspektionen har nu fått i uppdrag att göra inspektion på de skolor där ”gapet” är stort mellan den externa och interna betygssättningen. Men frågan är vad det skall leda till. Vad skall inspekteras? Tror de att de skall hitta hemliga lappar där lärare noterar hur de gett efter för kraven och gett glädjebetyg? Och vilka vore i så fall sanktionerna mot skolan?
Ekström pekar också på att Skolverket minsann har gett ut allmänna råd om att lärare skall sambedöma de nationella proven med andra lärare.
Det finns många mjukdelar i den sentensen. ”Allmänna”. ”Råd”. ”Sambedömning”. I den mån skolledningar alltså inte struntar i råden skall en ansvarig lärare sambedöma med en som inte är ansvarig. Sista ordet har naturligtvis ansvarig lärare i alla fall om inget annat sägs.
Så här långt, sådär trettio år efter att fröet till betygsinflation började sås, har ansvariga politiker fortfarande inte kraft att ta i med de hårdhandskar som behövs för att få bukt med problemet. Det kommer att straffa sig.
