Annons

Biståndet behöver nya ramar

Regeringen har återupptagit betalningarna till Palestina. Senaste veckan beviljades hundra miljoner kronor, av totalt fyrahundra miljoner som ska skickas under 2024.
Ledare • Publicerad 2 juli 2024
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Biståndet ska gå till civila i akut nöd. Med larmen om svält i Palestina är det rimligt. Men de stora summorna som betalas ut är kontroversiella. Efter Hamas attack mot Israel sjunde oktober i fjol anklagades FN-anställda för att vara inblandade i gisslantagningen. Följden blev att flera länder stoppade utbetalningar.

UNRWA, FN:s organisation i Palestina, fick tidigare i år en lång lista med förbättringskrav från FN. Nu lovar organisationen att börja kontrollera att sina anställda inte listas under internationella sanktioner, alltså att de inte pekas ut som delaktiga i terrororganisation Hamas aktiviteter. Sådana löften får en att ana oråd snarare än lugn.

Philippe Lazzarini, chef för UNRWA, ansvarar för arbetet i Palestinska områden.
Philippe Lazzarini, chef för UNRWA, ansvarar för arbetet i Palestinska områden.Foto: Salvatore Di Nolfi
Annons

Efter många år av bistånd till ett område styrt av en terrororganisation börjar man alltså äntligen systematiskt kontrollera att anställda inte är under sanktion. Åtgärden känns sent påtänkt. Borde man inte gjort det sedan Hamas tog kontrollen över Gaza och den lokala administrationen för nästan två decennier sedan?

Sverige är en av världens största bidragsgivare till Palestina och har ett särskilt ansvar för att pengarna inte hamnar i orätta händer. Biståndet har kunnat förskingrats eller gått till att förbereda terrorattacker. Det försvinner i korruption och slussas vidare till kriminalitet och terrororganisationer.

”En självklar mångmiljardbudget är trevligt för de som lever inom den skyddade verkstaden som är biståndsindustrin.”

Tidöpartierna har kommit överens om att man ser över svensk biståndspolitik. Effekten, snarare än mål om utbetalda summor, ska styra politiken. Låter som en självklarhet. Men att ifrågasätta den konstanta ökningen av biståndsbudgeten är inte populärt.

En självklar mångmiljardbudget är trevligt för de som lever inom den skyddade verkstaden som är biståndsindustrin. Men exempel på korruption är återkommande. Senast i maj greps en chef för biståndsmyndigheten Sida i Stockholm. Han anklagas för att mot betalning godkänt biståndsprojekt i Kongo (SVT 10/5). Bland annat 50 miljoner kronor till en organisation vars kontor står tomt. Vad pengarna och allt man skickat gått till är oklart.

Enligt Sida själv har misstänkta korruptionsärenden inom Sida ökat kraftigt sedan 2016. Man förklarar ökningen med att man är mer medveten. Men från att man fann att pengarna till Kongo gick till icke-existerande verksamhet tog det ett år innan Sidas generaldirektör gjorde en polisanmälan (SVT 26/6).

Att man får ta lite svinn när det skickas pengar till länder med grasserande korruption verkar sitta djupt. Behovet av katastrofbistånd går inte att förneka. Men systemet med fast budget och kontinuerliga utbetalningar behöver göras om. Korruption och kopplingar till extremism gör det nödvändigt att bättre motivera de över 50 miljarder kronor som betalas ut från statsbudgeten till andra länder varje år. Aningslös generositet gör mer skada än nytta.

Pontus WesterholmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons