Blottad kriminalvård
Tjugo kebabpizzor är ett förnedrande men litet pris att betala för att en gisslansituation skall avslutas. Det smått absurda kravet säger något om situationen på fängelserna. Råa, uttråkade typer som inte är nöjda med att serveras fullgod kost kan få för sig att göra så här mot andra människor för att känna smaken av bladad sås. Den höga belastningen på anstalter och häkten bidrog med stor sannolikhet till att tillfället presenterade sig.
2018 varnade Kriminalvårdens dåvarande generaldirektör Nils Öberg för att antalet intagna steg kraftigt. Han noterade att förra gången fängelserna var såpass fulla, under nittiotalet, ledde det till en rad farliga rymningar och gisslansituationer. Senare samma år kunde man påbörja en rad byggen för att få till fler platser, men behovet har ökat snabbare.
Den som känner någon som arbetar i dessa miljöer har inte långt till att få höra besvärande anekdoter om farliga personer som inte kunnat hanteras på ett säkert sätt på grund av platsbrist. Omsättning av personal och oerfarna vakter är ytterligare problem.
Det är den typen av berättelser som gör att människor oroar sig för framtiden. De återkommer nämligen om man talar med någon som arbetar inom vården, skolan eller polisen. De konstruktiva krafterna ser ut att vara för utspridda för att hålla ordning på viktiga verksamheter.
Sverige är ett land präglat av en gemensamhetskultur. Trots att man hör en del säga att de sköter sitt och struntar i vad andra gör bryr sig de flesta. Om inte annat får oss att göra det är våra höga skatter ett sätt att skapa engagemang i frågor som rör det gemensamma och resursanvändning.
Man kan ha förståelse för att politiker inte är sugna på att bygga nya fängelser. Ett nytt fängelse är antingen fullt eller tomt, båda tillstånden kostar pengar och kan ses som misslyckanden. Sverige behöver skärpta straff för en rad brott, dels för att försöka minska brottsligheten men framför allt för att straffen skall stå i paritet med brotten.
Det är som sagt inte roligt att bygga fängelser. Inte jämfört med att bygga höghastighetståg eller senaste generationen mobilnät. Det är hoppfulla framtidsplaner som skuggas av ökad kriminalitet. Men Kriminalvården måste fungera och det måste gå att höja straffen eller göra brottsbekämpningen mer effektiv.
Den krypterade meddelandetjänst som många kriminella gäng använt och som nu utgör effektivt bevismaterial lär leda till en tillfällig topp i fängelsedygn. Ett sådant genombrott måste det finnas utrymme för på anstalterna. Annars tror man inte på det man gör.
Bättre anstalter behövs också för att se till så att personalen i Kriminalvården har säkra arbetsplatser. Om någon skall ta på sig att arbeta med ibland tungt kriminella personer måste förutsättningarna vara bättre än de är nu.
