Boendetvånget och bostadsbristen
Ola Pilhem är inte den enda som drabbats av en tämligen okänd boendeplikt som finns i hyreslagen. En annan journalist, Siewert Öholm, vräktes för drygt ett år sedan från sin hyresrätt i samma stad. Problemet var inte obetalda avier, högljudda fester eller vandalisering av trappuppgångar; nej de rättsvårdande instanserna hade slagit fast att de tillbringat alldeles för liten tid i lägenheterna. Minst halva veckan ska man bo i sin hyresrätt, eftersom hyreslagen reglerar rätten till en bostad. Och därför finns alltså en skyldighet att bo i den.
Otidsenligt och orimligt. För det första för att för att det finns ett stort inslag av godtycke i lagstiftningens tillämpning. Människor behandlas helt enkelt olika. Hur många universitetsanställda i Växjö bor verkligen i sin hyreslägenhet minst halva veckan året om? Och en konkret tillämpning av lagen vill få av oss se. Ska det åligga fastighetsägarna att kontrollera hur många nätter man bor i sin hyresrätt? Tala om integritetsintrång!
För det andra är denna del av den faktiska hyresregleringen omöjlig att kombinera med arbetslivet så som det ser ut i dag. Reglerna i a-kassan kräver numera att den som inte hittar jobb på hemorten söker i hela landet, även om tillämpningen inte alltid är lika sträng. För den som av till exempel familjeskäl inte helt kan bryta upp från sitt boende är pendling till ett nytt jobb på annan ort oftast den enda utvägen.
Botvånget bör också ses i ett större perspektiv. Det är inte en bisak utan en huvudsak i bostadspolitiken. Att regeln finns antyder att lagstiftaren varit tämligen medveten om att den faktiska hyresregleringen kommer att vara förenad med en bristsituation. På en fungerande marknad uppstår varken köer eller omfattande andra- och tredjehandsuthyrning. Men där det är bostadsbrist väljer många att behålla bostadsrätter som hyrs ut i andra hand eller hyresrätter för framtida bruk. Bristsituationen på hyresrätter tvingade fram bostadstvånget.
Skaffa en bostadsrätt eller ta in på hotell. Så löd uppmaningen till Siewert Öholm. Ola Pilhem å sin sida måste välja mellan arbete eller bostad. Och fler bör oroa sig: Allmänonyttiga Familjebostäder ser Hovrättens utslag som vägledande och har en praxis att luta sig mot. Fler uppsägningar lär vänta när boplikten väger tyngre än arbetslinjen.
