Bokslut för pälsnäringen
Det är svårt att välja fabel när man skall beskriva minknäringen och hur den behandlats. Närmast kommer man nog med den om nordanvinden och solen som slog vad om vem som kunde förmå vandraren att ta av sig sin tunga rock. Nordanvinden började och tog i från yttersta norden, men vandraren fällde upp kragen och stålsatte sig. Solens försök var det som lyckades, värmande strålar var det som krävdes för att mannen skulle lägga av sig sitt skyddande klädesplagg.
Regeringen har tagit fram hundraåttio miljoner kronor som man kan tänka sig att dela ut till minkfarmare som stänger ned sin verksamhet. Med tio aktörer kvar efter pandemins halvering skulle det kunna röra sig om arton miljoner vardera. VD:n för branschorganisationen Svensk Mink har skickat signaler om att de flesta lär ta det erbjudandet. Sannolikt för att regeringen också skickat signaler om att man tittar på att införa ett förbud mot pälsuppfödning i Sverige.
Det ser alltså ut som att detta kapitel, ett av långkörarna i mänsklighetens historia, kommer att få sin avslutning i Sverige. Vårt land har tydligen blivit tillräckligt rikt och modernt för att köpa ut en hel näringsgren, låta kunskap och färdigheter falla i glömska. Med varje yrke som mals sönder i tidens kvarn dör en kultur och en utkikspunkt för att betrakta världen försvinner.
I detta fall är det Sverigedemokraterna som tillsammans med regeringen lägger handen vid kvarnen, partiet som annars vill värna det historiska och livet ute i periferin. Men, Blekinge där pälsuppfödarna finns är också hemmaplan för partiet. Minknäringen har sannolikt fått mesta möjliga förståelse i och med denna uppgörelse. Det är inte svårt att föreställa sig hur en rödgrön regering skulle agera vid ett förhandlingsbord.
Minknäringen har under decennier varit ett prioriterat mål för djurrättsaktivister och våldsbejakande extremister. Uppfödare, handlare och körsnärer har hotats och utsatts för sabotage och förföljelse. Det är inte osannolikt att de nu kommer att söka efter det ”näst värsta” för att hålla kampen igång. Det är avgörande att samhället då ställer sig på de näringsidkarnas sida.
En nedstängd pälsindustri innebär att likriktningen i samhället ökar. Landsbygden får mindre variation i jakten på självförsörjning och livsvillkor. Att kalla det dekadent är nog att gå för långt, men man skall vara riktigt säker på sin sak för att förstöra fungerande verksamheter. Regeringen har höga ambitioner för sin landsbygdspolitik och har ett starkt mandat från väljare utanför storstäderna. Det är viktigt att dessa grupper får märka att deras möjligheter blir större med den nuvarande regeringens politik.
Päls har varit avgörande för människan sedan hon kunde kallas människa. Det är inte självklart positivt att den relationen avslutas. Det är inte säkert att vi blir mer civiliserade av det. Ödmjukhet inför våra villkor på jorden lär vi behöva även i framtiden.
