Bra att mäta hur bönderna mår
När jordbrukarna blir färre är det avgörande att övriga samhället inte tappar förståelse för deras avgörande arbete. Lantbrukarnas riksförbund har därför börjat mäta något man kallar social hållbarhet. Det är ett antal parametrar som skall ta temperaturen på hur jordbrukare mår och trivs i sin position i samhället.
Det kan låta påträngande, men är inte så ingående. För trenden går åt ett håll, det blir färre och färre bönder. 1950 producerade en bonde mat åt arton personer. Sedan dess har befolkningstillväxt, strukturomvandling i branschen och teknisk utveckling gjort att varje bonde i dag ger mat åt etthundraåttioåtta personer. Det som förr var världens vanligaste yrke är nu en specialisering, även om övriga samhället förstås fortfarande är beroende av livsmedelsproduktionen.
Detta kan göra bönderna mer isolerade än tidigare. Den stora urbaniseringen som pågick i mitten av nittonhundratalet ritade om kartan och levnadsmönster för många lantarbetare och människor som stod med ena benet i självhushållningen. Otaliga levnadsöden vittnar om försöken att i staden hitta former för den sociala samvaro, det nära livet, som hade präglat landsbygdens folk under så många århundraden. Det är under sextio- och sjuttiotalet som några av våra mest klassiska landsbygdsnostalgiska böcker och filmer blir till. Det var en form av bearbetning av upplevelser som många hade gemensamt, men i backspegeln.
Trots stora förändringar i jordbruket blir människor i dag inte utan mat. Det beror till stor del på att mycket av förändringarna är effektiviseringar. Maskiner har tagit många av de hårda och tunga arbetsuppgifter som tidigare utfördes av människor eller djur.
Även i ett län som Kronoberg med stor landsbygd är det viktigt att böndernas villkor inte blir något främmande eller exotiskt. Det finns många initiativ för att motverka det. Fyra H-gårdar är ett enkelt sätt att visa barn kopplingen mellan maten de äter och personerna som skapar den.
Men även vuxna kan behöva möta jordbrukare och höra hur de har det. En undersökning som gjordes i våras visar att fyra av tio bönder överväger att sluta med hela eller delar av sin verksamhet på grunda av regelkrångel. Det är nog väldigt få andra branscher som har det så. Även med svag lönsamhet kan det finns positiva sidor med ett jobb eller en bransch som får yrkesutövare att hålla ut. Men bönderna har alltså ett så kompakt regelverk att hantera att många överväger att sluta. Hur många andra skulle acceptera det?
Vägen framåt för livsmedelsproduktionen ser ut att vara ytterligare effektiviseringar genom innovationer. Det innebär att avståndet mellan producent och konsument kan bli ännu större.
Det finns förstås exempel på motsatsen. Odlingsintresse och småskalig djurhållning har blivit populärt som ett avbrott från ett yrkesliv som för allt fler kretsar kring datorn. Hobbyodlare får uppleva det bönder får, fast i liten skala, när vädrets växlingar kastar dem mellan hopp och förtvivlan. Det kan landa i en ödmjukhet och tacksamhet inför att andra, bönderna, tar det stora ansvaret för människors överlevnad. Det är också ett sätt att överbrygga det växande avståndet.