Brev till ledarsidan:Endast normkritik stoppar mobbning

Marika Formgren kritiserar i sin ledare ("Det behövs normer mot mobbning", 9/1) vår artikel om vikten av normkritik i skolan, och menar till och med att Skolverket har fel i sina bedömningar. Förutom att hon har missförstått stora delar av artikeln är det tråkigt att hon inte belägger sina ståndpunkter med fakta, utan förringar den forskning som faktiskt bedrivits.

Till skillnad från vad Formgren tror innebär normkritisk pedagogik inte en kritik av alla normer, utan förhåller sig till de normer som handlar om vem någon är eller var hen kommer ifrån. Normer kring beteende, som att till exempel behandla medmänniskor med respekt, är ingenting som normkritik vill avskaffa. På så sätt delar vi Formgrens uppfattning att många normer i samhället är bra och bör behållas, eftersom att de bygger på en demokratisk värdegrund. Tyvärr har det visat sig att det inte fungerar att bara stärka dessa goda normer, om en vill motverka mobbning.

För även mobbning som inte har med diskrimineringsgrunderna att göra, har med normer att göra. Att barn kategoriseras som "töntiga", "tjocka" eller med "en konstig röst" är en följd av det faktum att det finns normer om hur en normal, "funktionsduglig" person bör vara. När killar mobbas för att de är "plugghästar" kan det hänga samman med maskulinitetsnormer, som av flera forskare kopplats ihop med en "antipluggkultur" (Nyström, 2012). Normkritik handlar i grund och botten om att förändra vår syn på "normalitet" och motverkar alltså all slags mobbning.

Normkritisk pedagogik handlar om att göra kontextuella, intersektionella analyser där man dels uppmärksammar vilka maktordningar som råder på ett generellt plan i samhället, dels vilka som råder i gruppen. Detta kan göra en person privilegierad i vissa sammanhang, men i andra inte. Normkritiken anpassar på så sätt, tvärtemot vad Formgren säger, antimobbningsarbetet utifrån den specifika gruppen och normerna i den.

Antimobbningsarbetet är av yttersta vikt för barns trivsel i skolan. Därför är det först och främst viktigt att vi bedriver ett antimobbningsarbete som fungerar. Det har visat sig att enbart förespråkande av goda normer inte räcker här, vi måste också kritisera de normer som bestämmer vem som är "normal" och inte. Endast så gör vi skillnad på riktigt.

Sara Thiringer

ordförande Rädda Barnens Ungdomsförbund

Erik Lindman-Mata

styrelseledamot Grön Ungdom Region Öst

Svar:

En norm är per definition en handlingsregel eller en beteendekonvention, och handlar alltså inte om ”vem någon är eller var hen kommer ifrån”. Det går således inte att göra den raka uppdelning mellan goda och destruktiva normer som debattörerna vill. Därför blir det vid normkritisk pedagogik godtyckligt vilka normer som ska kritiseras. Risken finns att goda normer försvinner medan destruktiva normer bibehålls.

Intersektionella analyser bryter inte upp det statiska i normkritikens maktordningar, utan är bara ett verktyg för att hantera flera maktordningar samtidigt. Vita, heterosexuella män är enligt synsättet alltid privilegierade, och blir de mobbade är de inte hjälpta av en normkritisk, intersektionell pedagogik.

Jag blev själv mobbad under min grundskoletid, men inte när jag hade lärare som förmedlade normen om respektfullt och värdigt beteende. Friheten och tryggheten dessa lärare gav mig vill jag att mobbade barn i dag också ska få. Normkritiken hotar detta.

Marika Formgren