Annons

Bygg av egen kraft

Händelserna i arabstaterna där ledningarna ser ut att falla som dominobrickor måste leda till självrannsakan hos FN där Libyen är medlem i det råd som granskar mänskliga rättigheter, hos USA som länge prioriterade stabilitet före demokrati, hos Socialistinternationalen som blundande för medlemmarnas övergrepp i Tunisien och Egypten och hos svenska muslimska organisationer som gjort sig beroende av pengar från den libyska regimen.
Ledare • Publicerad 1 mars 2011

Det gäller som ledarsidan uppmärksammade för exakt ett år sedan den muslimska moskén Islamic center i Malmö som sedan en tid tillbaka ägs av ett bolag direkt kopplat till Libyen och diktatorn Muammar Kadaffi. Ägandet kallades då "odramatiskt" av islamologen Jan Hjärpe. Det skulle uppfattas som att Kadaffi försökte mäta sig med den saudiska regimen i att understödja moskébyggen i Europa . Men det gav ju också den libyska regimen en mycket stark legitimitet, alldeles oavsett om Kadaffis hantlangare skulle försöka sig på att styra verksamheten i Sverige eller inte. Mottagandet av pengarna kan ju inte annat ses som annat än ett erkännande av Tripoliregimen såväl i politiskt som religiöst hänseende. Som Svenska Dagbladet uppmärksammade i går pekades också en tidigare person i moskéledningen ut som libysk spion.

Hur ska svenska moskéer finansieras? Samfundsminister Stefan Attefalls (Kd) uttalanden om att staten bör "överväga att stötta samfund utan egna gudstjänstlokaler" kan ses i sammanhanget. Frånvaron av moskéer för den muslimska minoriteten i Sverige ses ofta som ett politiskt problem, men det är inte sena bygglov, överklaganden eller protester från majoritetsbefolkningen som blockerar, utan finansieringsbiten. Det leder dels till en olycklig framväxt av källarmoskeér, dels till beroendeframkallande externfinansiering från Saudiarabien eller som i fallet Malmö Libyen.

Annons

Nu bör den saudiska regimen knappast - som när Uppdrag Granskning skildrade moskébygget på Hisingen i Göteborg betalat av kungariket - jämföras med Iran eller Libyen. Utan att tona ned kritiken mot en total frånvaro av demokrati, en otäck kvinnosyn eller bristen på mänskliga rättigheter är det uppenbart att den saudiska ledningen inte hotar andra stater och att den långsamt öppnar sig gentemot västvärlden. Saudiska bolag är internationella aktörer. På europeiska universitet vimlar det av saudiska studenter utsända av kungen. Och för övrigt: Internationell mission är tillåten. Svenskar stöttar också kristna utsatta minoriteter i mellanöstern.

Attefall gör något som många svenska politiker missat: han ser religionen och samfunden som viktiga delar av integration. Nya och gamla samfund har en funktion att fylla. Men det är svårt att motivera selektiva statligt stöd till just vissa utvalda samfund i en tid också när kyrka och stat gått olika vägar. Hur kan stöd till en moské motiveras, men inte till en evangelikal frikyrka i Södertälje och vice versa? Det var ungefär lika feltänkt som idén att svenska staten skulle ansvara för en imamutbildning. Svensk islam borde istället på egen hand lära sig av de samfund som av egen kraft utan statstöd under ett århundrade byggt inkluderande lokaler i Sverige.

Martin Tunström
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons