Centern seglar under röd flagg
I samband med att centerpartister från hela landet samlats i Örebro för stämma gav partiledaren Muharrem Demirok ett otvetydigt besked: han vill sitta i en S-ledd regering understödd av Vänsterpartiet.
Det går i och för sig att fråga sig hur relevant det är att ta ställning i en än så länge icke-existerande regeringsfråga. Det är tre år kvar till nästa riksdagsval. Statsminister Ulf Kristersson (M) sitter ohotad. Och även om opinionssiffrorna svajar för vissa partier, vilket i sig inte är särskilt anmärkningsvärt, så är det inte som att den borgerliga regeringen står i grepp att falla.
Men det är ändå en tydlig varudeklaration från Demiroks sida, och att väljarna får veta i god tid var partiet står i en omtvistad fråga har ett värde. Såtillvida är det inte helt olikt hur Tidöpartierna var eniga om sin ambition innan det senaste riksdagsvalet, eller för den delen Alliansen en gång i tiden. Inga jämförelser i övrigt.
Efter företrädaren Annie Lööfs tid som partiledare är beskedet som sådant förvisso ingen stor överraskning, men på sina håll fanns ändå en förhoppning om att den nya partiledaren skulle lossa åtminstone något på repen med vilka Lööf surrat partiet vid masten.
”En förutsättning för att Centerpartiet ska kunna göra dessa inviter vänsterut är paradoxalt nog just att det finns en högermajoritet i riksdagen.”
Det är en paradoxal situation partiet hamnat i, och som alltså Demirok nu tar ställning för. För lika otvetydigt som Demirok nu sagt sig vilja se Magdalena Andersson (S) som statsminister, lika uppenbart är det att det skär sig med den borgerliga politik Centerpartiet vill driva. Undantag går förstås att finna, men sådana finns också mellan Moderaterna och de andra regeringspartierna. Men i de stora dragen gifter sig Centerns politikinnehåll väl med Moderaternas, inte minst i fråga om den liberala ekonomiska politiken.
Inför stämman har partiet tagit fram tre program med fokus på landsbygd, klimat och skola. Inga orimliga fokusområden för ett parti som vill vinna tillbaka terräng. Landsbygden – partiets själ och hjärtefråga. Klimatet – en av vår tids stora politiska ödesfrågor. Skolan – en het och aktuell fråga.
Men det säger sig självt att Centern lättare skulle kunna driva på borgerliga lösningar i dessa frågor i samverkan med den borgerliga regeringen, snarare än med de rödgröna partierna. Hur svårt det sistnämnda var visade det sig när man gav januariöverenskommelsen ett försök. Man lyckades avskaffa värnskatten, men någon borgerlig succé blev avtalet aldrig.
En förutsättning för att Centerpartiet ska kunna göra dessa inviter vänsterut är paradoxalt nog just att det finns en högermajoritet i riksdagen. Det innebär att Centern kan sätta press på Socialdemokraterna, som är mycket väl medvetet om att partiet inte kan annat än kompromissa om det ens ska ha en chans att få makten. Centerpartiet har därmed ett manövreringsutrymme som Socialdemokraterna saknar.
Det sägs ibland lite elakt att Miljöpartiet är som en vattenmelon: grön på utsidan, men röd på insidan. När nu Centerpartiets ledare Muharrem Demirok bekänt färg i regeringsfrågan skulle man kunna säga något omvänt om Centern – partiet må vara blått på insidan, men seglar ändå under röd flagg.
