Centern sväljer (s)-skatterna?
Nej. Men det går att köpslå om en sådan sak. Efter valet då. Liksom det går att köpslå om allting, precis som Centern gjorde i och med Januariöverenskommelsen. Vi har med andra ord ingen aning om huruvida Centern kommer svälja den där skatten - och andra skatter - till slut om Ulf Kristersson inte skulle bli statsminister. Hur osannolikt det än må låta just nu då stridstrumpeterna ljuder.
Det låter långt draget men nyckeln till det där finns faktiskt formulerat av en missnöjd centerpartist. Oppositionsrådet Helena Lundgren tillhör motståndarna mot sitt partis nuvarande mittenlinje. Hon säger: ”Det är ju i stort sett flum vi håller på med, det finns ju ingen sakpolitik i det här längre. Det är ju bara värderingsfrågor och om man är ond eller god”.
Kanske är det så att Socialdemokraterna ser vilket hörn Centern beslutsamt har målat in sig i? Att de ser samma sak som Lundgren? Att det bestämmande för Centern inte är sakpolitiken utefter de vanliga linjerna höger-vänster, eller frihet-ofrihet, eller liberalism-auktoritarianism eller vad det nu kan vara – utan att det där har ersatts med god-ond? Och att man har placerat det onda på den borgerliga sidan i form av Sverigedemokraterna?
”Man står ohjälpligt fastlimmad där man står, på den goda punkten.”
Ond-god är en motsättning som är så fundamental att den trumfar allt annat. Det gör den moraliskt kraftfull men också farlig eftersom den begränsar handlingsutrymmet för det parti som målar upp den. Det går ju bara inte att vara ond. Inte ens för en god sak. Det blir kortslutning. Man står ohjälpligt fastlimmad där man står, på den goda punkten.
Centern försöker famla sig ur det här genom att peka på Vänsterpartiet som det andra ytterkantspartiet men det är för sent för det. Man har bankat ondska i huvudet på allt Sverigedemokratiskt så hårt och så länge att positionen är fast.
Så man har inget val. Till slut någon gång efter valet kommer man vara tvungen att välja mellan gott och ont precis som senaste gången. Då röstade man emot Ulf Kristersson som statsminister och ingick ett avtal med Stefan Löfven. Inte för att det var sakligt bra utan för att man inte ville ge det onda – Sverigedemokraterna – inflytande. I den mån man kommer att ha ett avgörande i sin hand efter 2022 års val kommer man vara politiskt tvungen att göra samma sak.
Så Magdalena Andersson känner nog att hon med gott mod kan drämma till med förmögenhetsskatt och kanske så småningom också fastighetsskatt. Hon kan vara vänsterpopulistisk. Hon vet att Centern kan rya och fördöma men hon vet också att det hörn de målat in sig i inte ger dem något annat val än att stödja en socialdemokratisk regering 2022.
