Corona är ett rovdjur
När politiker och samhälle nu börjat agera för att begränsa spridningen av viruset är det läge att studera detaljer. Mycket tyder på att man har väldigt mycket att vinna på att agera snabbt och kraftfullt för att minska lidandet kopplat till pandemin –Världshälsoorganisationen har nu beslutat att klassa spridningen av Coronaviruset som detta.
Mycket tyder också på att Sverige inte har utnyttjat den tid som fanns innan viruset blivit till en inhemsk farsot. Folkhälsomyndighetens skrivelser har betraktats som dogmer och det var först efter att en hemställan därifrån skickades till regeringen som statsminister Löfven agerade. En centralgestalt på Folkhälsomyndigheten är statsepidemologen Anders Tegnell som de senaste veckorna uppvaktats av medier på ett sätt som lär vara ovant för de som inte är filmstjärnor.
I en längre intervju med kvällstidningen Expressen tillfrågas han bland annat om företaget Spotifys tilltag att uppmana alla medarbetare som kan att jobba hemifrån. Med tanke på att den tjänst som Spotify levererar är helt digital kan man tänka sig att det är en stor andel som har just den möjligheten. Men Tegnell svarar på ett mycket märkligt sätt:
”Det är ju hans beslut. [...] Kan man driva sina företag på det sättet så kan det vara bra. [...] Det är ju vissa grupper i samhället som kan göra på det här viset men inte alla. Och hur skall vi få till det på ett sätt så att vi fortsatt har en jämlikhet i samhället och att alla har samma chans att hålla sig friska.”
Och plötsligt är Coronaviruset något väldigt svenskt. Det börjar med en övertro till den egna förmågan och förträffligheten, något som fick Italiens ambassadör att till slut författa ett öppet brev riktat till den svenska Folkhälsomyndigheten om att bekämpningen av viruset inte är en tävling med motståndare utan ett samarbete mot en naturkraft. Det fortsätter med blind auktoritetstro som till och med fått chefredaktören för Dagens Nyheter, Peter Wolodarski, att uppfattas som en rebell i sina försök att granska myndighetens uppgifter. Och det hela avrundas med att sociologiska teser visar sig ligga till grund för de beslut som skall fattas.
Jämlikhet är viktigt för vårt samhället. Men det är begränsningen av Coronaviruset också. Och viruset tar inte hänsyn till våra ideal om jämlikhet: det är ett rovdjur som riktar in sig på de svagaste i flocken, i detta fall äldre och personer med luftrörsåkommor. Om flockens unga och starka har möjlighet att hålla sig undan sjukvårdsreserverna så kommer fler i riskzonen kunna få vård. Det är inte svårare än så. Naturen bryr sig inte om vår kultur. Det är bra om så många som möjligt jobbar hemifrån.
Som vanligt när man står inför en kamp måste man dock fråga sig vad man slåss för. Och inte sällan är svaret just att människor skall kunna återgå till sin vardag. I detta finns det poänger att tala om jämlikhet och den gräddiga klassen i samhället som både kan åka till Val Gardena på sportlovet och sedan jobba heltid hemifrån utan att lönekuvertet tar skada. Kanske var också så Tegnell tänkte. Vi kan nog lugnt förlita oss på att regeringen kommer att lösa detta så att Coronaviruset inte blir en kil som förvärrar våra klassklyftor, men låt det komma i andra hand. Det här är en kamp mot naturen.