Det var ju ett tag sedan som Sveriges radios Vetenskapsradion kom med ett ”avslöjade”. Som de själva saluförde scoopet: ”Ekot och Vetenskapsradion har fått inblick i en dold Facebookgrupps aktiviteter.” Ekot var oroat. Eller man sade det inte rakt ut utan lät förstå att man var orolig genom att söka upp en ”expert” som sade något i stil med att man borde vara orolig. I gruppen nöjde man sig nämligen inte med att klaga utan bildade opinion också. Kontaktade utländska medier och försökte få dessa att intressera sig för en alternativ bild av situationen i Sverige än den som var gängse. Trots att tillvägagångssättet såsom det beskrevs inte nämnvärt skilde sig från vilket aktivistiskt vänsternätverk som helst.
Coronafeber i svensk offentlighet
Det ledde i huvudsak till två sorters reaktioner. Dels de som väl blev så oroliga som Ekot tyckte de borde bli. Dels de som inte förstod varför gruppens aktivitet skulle misstänkliggöras - och dessutom av public service.
Det hela var konfunderande, om det nu finns ett sådant ord. Och nu väljer Expressen att köra allt ett varv till i en stort uppslagen artikel. Man tillför egentligen inget i sak utan i så fall det faktum att man publicerar namnen på flera medlemmar i gruppen, de flesta läkare av något slag. I övrigt vevar man bara vidare.
Expressens bildsättning är den gängse när något skall misstänkliggöras på ett sätt som ändå skall verka distanserat nyktert: enskilda personer och citat plockas systematiskt ut och får stå som representativa för gruppen som helhet. Enskilda medlemmar får förvisso också komma till tals men den slutliga viktningen är tydlig till deras nackdel: Svenska Reportrar utan gränser ”anser” att gruppens retorik ”påminner” om ”grupper” som ”brukar” påstå… En del hot kan inte ”direkt” kopplas till gruppen. Man citerar Emma Frans som ”tror” att gruppen minsann är skyldig till att hon fått utstå saker. Och så vidare.
De kanske är helt fel ute i den där facebookgruppen. Men hur vet de berörda journalisterna det? Varför spelar alla påståenden om hot och dåligt tonläge - oavsett i vilken riktning - någon roll för sakfrågan om det riktiga eller oriktiga i sättet att hantera pandemin? De är inte strunt samma men trasslas ihop på ett sätt som skapar frågetecken kring inte bara den där gruppens syften utan också den bevakande journalistiken.
Nej, Expressen är inte public service utan kan ta sig större publicistiska friheter. Men flera mediers anslag i det här stärker bilden av att det är något rejält oharmoniskt i svensk offentlighets sätt att förhålla sig till coronabekämpningen