Dådet i Visby väcker frågor
Just nu rör diskussionen mannen som tog Ing-Marie Wieselgrens liv i Visby under politikerveckan i Almedalen. Han har på olika sätt varit aktiv i nazistiska kretsar men säger sig ha lämnat det bakom sig. Både han och polisen uttalar att dådet var en protest mot psykiatrin i Sverige.
Många upprördes av att polisen så snabbt uttalade att dådet inte hade med mannens politiska bakgrund att göra. Ju längre ut man kom på vänsterkanten desto mer tycktes de fått vatten på kvarnen som maler ut hat mot polismakten.
Men det är svårt att tänka sig att en person som i vuxen ålder sökt sig till nazismen inte skulle ha präglats av ideologins lära och förhållande till våld. Övermänniskan som förtrycks av lägre stående är en grundbult som i regel, inte undantag, leder till våld och avhumanisering av personer som uppfattas vara motståndare. Det krävs en gedigen uppgörelseprocess för att lämna en sådan tankevärld bakom sig.
Ledarsidans sommarvikarie Edel Lappin föreslog att begreppet psykiskt sjuk bör kompletteras av moraliskt sjuk. Om man tror att människor vägleds av en moralisk kompass som vägleder en under livet kan man nog acceptera att en femårig prägling i nazistiska kretsar kan ge skador på denna kompass. Hur lång tid tar det att läka sådana?
Någon lyfte fram hur terroristen Rakhmat Akilov direkt kopplades till islamism istället för att bedömas utifrån sitt psykiska mående. Det fanns en del skillnader mellan personernas förhållande till våldsbejakande ideologier, Akilov hade kontakt med Islamiska Staten som manade på honom ända in i det sista, gärningsmannen från Gotland verkar inte ens av organisationer som bevakar högerextrema räknas som aktiv. Likheten är förstås att båda miljöerna arbetar med att omforma människors moraluppfattning för att göra dem villiga att bruka våld för att nå politiska mål.
Men även psykisk sjukdom kan fila bort de spärrar som vanligen hindrar människor från att begå våldshandlingar mot varandra. Det finns till och med diagnoser som försöker ringa in empatistörningar och vanföreställningar som kan utgöra en fara för omgivningen.
Men attackens syfte var att protestera mot psykiatrin. Är det i så fall en protest mot samhället eller mot politikerna som styr det och som satt ramarna för psykiatrins verksamhet och finansiering? Det får nog lämnas öppet för tolkning om den protesten skall ses som politisk eller inte.
Från rättsmedicinen har det framkommit att var femte person som påträffas skjuten i Sverige har drogen/läkemedlet tramadol i blodet. En försiktig gissning är att andelen hos dem som skjuter än ännu högre. Drogen är ett sätt att få bort samvetströskeln, att ta bort den sista protesten. Även gärningsmannen i Visby var drogpåverkad vid tillfället.
Det finns en anledning till att det är domstolar som bedömer och dömer den som begår brott. Det kan finnas politiska poänger att göra utifrån dådet i Visby. Men det ligger i så fall längre in i framtiden.
