Dags att dra åt bidragskranen
Men Persson har inte varit svaret skyldig. I en debattartikel i Expressen slår han tillbaka rätt hårt. Han inte bara pekar på Riksrevisionens rapport som visade på ett mycket gravt mått av fusk hos studieförbunden, han förklarar också frankt att det inte finns något “direkt likhetstecken mellan ett starkt civilsamhälle och just studieförbundens statliga finansiering”. Liksom han pekar på skandalen i Botkyrka där ABF ju i princip kapats av kriminella nätverk.
”Det är makalöst vilken arrogans institutioner som levt länge i politiskt skydd kan tillåta sig.”
Men rötan inom arbetarrörelsens utbildningsverksamhet märks i större omfattning än så bara man blickar kritiskt. I Skåne har LO-ägda Albins folkhögskola tidigare varit under belysning för såväl undermålig arbetsmiljö som utbildning. Nu misstänks man även för ekonomiskt fusk och fiffel.
Folkbildningsrådet har funnit fog för misstankar så grova (i klartext fusk så i sådan grad att det varit i miljonklassen varje år) att man begärt ut vissa styrelseprotokoll, uppger tidskriften Dagens Arena. Men där tar det stopp. Ja- stopp. Ledningen för Albins säger helt enkelt nej. Trots att man är pliktig att efterkomma en sådan begäran från Folkbildningsrådet.
Det är makalöst vilken arrogans institutioner som levt länge i politiskt skydd kan tillåta sig.
Bilden Dagens Arena återger är nästan komisk. Den tillförordnade rektorn hälsar i ett mejl till rådet att det finns sådant i protokollen “som vi inte har för avsikt att göra offentliga”. Men man erbjuder generöst företrädare för rådet att ta sig till Albins folkhögskola och läsa direkt från protokollen - under skolstyrelsens överinseende. Men uppgifterna får inte spridas till exempel till Dagens Arena, säger rektorn rakt ut till tidskriften. Inför anmärkningen att de faktiskt är skyldiga att lämna ut protokollen till rådet säger hon att “vi har gett dem en möjlighet att hantera detta”.
När Folkbildningsrådet först fick tips om fusk inom Albins verksamhet för ett år sedan struntade man i det. Men nu känner man uppenbarligen ett politiskt tryck att ta sitt jobb på allvar. Frågan är hur mycket av unken kultur vi kommer att få se framöver om man nu börjar att systematiskt vända på stenar inom den så omhuldade “civila” utbildningssektorn.
Kanske bör regeringen inte bara omfördela pengar inom den här sfären utan faktiskt dra åt bidragskranen på allvar.
