Dåligt moderat omdöme

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Stina Stjernkvist/TT

Nu när EU-valrörelsens damm börjar skingras ter sig en del tydligare än förut. Flera har noterat hur pass oåterkalleligt död alliansen är, speciellt efter Centerns angrepp på Kristdemokraterna under den av Dagens Nyheters uppblåsta abortdebatten. Men vi visste redan att alliansen har lämnat jordelivet. Intressantare var i så fall hur pass väl den nya spirande alliansen, den mellan Moderaterna och Kristdemokraterna, skulle tåla en valrörelses kastvindar.

Svaret vet vi nu och det är djupt beklämmande.

Den konstruerade abortdebatten (Kristdemokraternas position är klar sedan många år och det är ingen EU-fråga) kostade sannolikt Kristdemokraterna en hel del av deras stöd mot slutet. Det kollektiva fulspelet var trist att skåda, men att Moderaterna valde att delta i det var extra sorgligt.

Moderaterna låtsades liksom alla andra att det var något som skulle tas på allvar och låtsades liksom alla andra vara lika förfärade över det påstådda hotet mot kvinnors rättigheter. Det tragiska teaterstycket uppvisade ingen större skillnad mellan Moderaternas och Centerns spelade poser. Enligt uppgift köpte Moderaterna Google-annonser som de spred under valdagen där de förklarade att de minsann stod upp för aborträtten .

De självbelåtna och i vissa fall föraktfulla reflexer som uppvisades på sociala medier av högt uppsatta moderata företrädare var inget som frustrerat yttrats mellan partikamrater i fikarummet efter en hård förhandling. Det var öppna angrepp på Kristdemokraterna och var tänkta som sådana. De kommer alltid finnas kvar på Internet. Partiledningen gjorde en kalkyl, och i den kalkylen vägdes solidariteten med det tänkta allianspartiet lika lätt som en fjäder. Det är rent ut sagt idiotiskt.

Under decennier har Moderaterna varit det parti inom borgerligheten som försökt sätta sig över de kannibalistiska instinkterna mellan de fyra partierna. Nu har Moderaterna bara ett sådant kvar att behöva förhålla sig lojalt till – och då är det man själv som girigt hugger till när tillfälle ges.

Hade det kostat så fruktansvärt mycket att avstå från att stämma in i förkastelsekören och vid frågan svara att man ger Lars Adaktusson och Kristdemokraterna the benefit of the doubt? Och i nästa andetag påpeka att valrörelsen bör handla om EU-frågor? Kanske en del. Men hur mycket hade man inte fått tillbaka på att investera i ett förtroendefullt samarbete med det enda parti man har att samarbeta strategiskt med inför valet 2022? Tror man inte en sådan investering skulle löna sig eller vad?

Enligt Valu tappade Kristdemokraterna mest till Moderaterna. Det är förstås svårt att spekulera, men ett rimligt tänkt flöde från Kristdemokraterna till Moderaterna motsvarar väl ungefär det där extra mandatet i EU-parlamentet som Moderaterna fick. Är det priset Moderaterna sätter på ett vidgat förtroendegap mellan de två partierna? Det bådar inte gott inför 2022.

Valfeber kan skapa dåligt omdöme och eftersom det gick bra för partiet förtränger förmodligen de flesta moderater sveket mot Kristdemokraterna. De senare gör det förstås inte. Tror Moderaterna att det handlar om samma sävliga mesparti som förr på drygt fyra procent som ändå alltid vänder andra kinden till? Det är i så fall en felbedömning. Vissa valstrateger borde ha hållit huvudet kallt.