De unga hugger i
I går avslutades ansökningsperioden inför höstens högskoleutbildningar. Många verkar se högskolorna som en trygg hamn i svåra tider. Drygt fyrahundratusen ansökningar skickades in. Det innebar en ökning med tretton procent jämfört med året innan. Det är kanske inte den mest dramatiska ökningen men det räcker för att ta topplaceringen för de senaste åren.
Det mest iögonfallande är andelen som skickade in sin ansökan i sista minuten, eller rättare sagt det sista dygnet. I höstas var det femtiotusen som slängde in en sådan ansökan, denna vår var det artontusen fler.
Det är inte oväntat att fler söker sig till högskolorna i osäkra tider. Regeringen har förutseende avsatt extra medel till högskolorna för att de skall kunna möta efterfrågan med utökade studieplatser. Många av de arbetstillfällen som försvunnit först i coronakrisen är inom branscher där många unga anställs. Att ta studielån för att investera i en gedigen utbildning kommer alltid att vara klokt.
Men det faktum att så stor andel av ansökningarna gjorts i sista minuten oroade. Kanske handlar detta mer om att folk vill slippa gå arbetslösa än att de fått den knuff som behövdes för att påbörja en utbildningsresa. Studielån är relativt billiga men bör inte användas för att dölja arbetslöshet. Den som senare upptäcker någon utbildning man faktiskt vill satsa på hamnar i ett sämre utgångsläge.
Men statistiken från antagningen gav också lugnande besked. Den stora ökningen finns bland unga som söker sig till högskolorna. Gruppen nybakade studenter som söker högskoleutbildning direkt ökade med tjugoåtta procent. Dessutom har ansökningarna till samhällsviktiga utbildningar ökat markant. Trettiofyra procent fler har sökt en sjuksköterskeutbildning och tjugofyra procent fler en läkarutbildning än förra året. Det imponerar. Dagens ungdom verkar inte ha svårt för att ställa om planer till att ställa sig i tjänst för samhället och medmänniskor.
Coronakrisen har redan fått den intressanta effekten att många med vårdutbildning sökt sig tillbaka till denna sfär efter att ha arbetat med annat. Det är värdefullt med tanke på de stora behoven av arbetskraft och hur lång tid det tar att nyutbilda vårdpersonal. Behovet av vårdpersonal har varit stort de senaste åren, inte minst på grund av att många färdigutbildade sökt sig till andra arbeten efter kort tid i yrket. Kanske kan detta bli en vändning.
Det är glädjande att se unga människor reagera på detta sätt. Hittills har det främst varit äldre eller redan sjuka som drabbats hårt av coronasmittan, att unga väljer att söka sig till samhällsnyttiga utbildningar visar på inlevelseförmåga.
Det finns faror med att många skickar in en sista-minutenansökan till högskolorna. Skuldsättning och ofullbordade studier är en tråkig kombination. Det kan också bli tungt för högskolorna att bära stora grupper av personer som är där för att vänta på bättre tider. De ungas ökade intresse för osjälviska vårdutbildningar skingrar dock dessa orosmoln.
