Demokratin på tillbakamarsch
Nu, trettiofem år senare, ter sig horisonten betydligt dystrare. Världen återtyranniseras. Den har inte varit så antidemokratisk sedan just 1986.
Detta enligt årets demokratirapport från Varieties of Democracy-institutet (V-Dem) vid Göteborgs universitet. Professor Staffan I. Lindberg, föreståndare för institutet, formulerar det såsom att ”72 procent av jordens befolkning, 5.7 miljarder människor, lever under auktoritärt styre”.
Antalet rena demokratier har alltså minskat och olika former av auktoritära styren har ökat. Varför kan man fråga sig. Det finns säkert en mängd olika förklaringar. Men en sak är säker: den där trosvissa visan om att demokratisering är en given konsekvens av modernitet håller inte. Demokrati och rättsstat är uppenbart civilisationsbyggen som måste försvaras och underhållas. De kan inte tas för givna.
Flera stater tar alltså steg tillbaka i det schema som statsvetenskapen vanligen lägger för demokratisering. De kallar det autokratisering. Siffran har stigit kraftigt de allra senaste åren och uppnår i år alltså ett tvivelaktigt rekord. Världen innefattar nu fler diktaturer än demokratier.
Goda tecken finns förvisso också. Man identifierar i alla fall åtta länder som rör sig i rätt riktning, flera av dem östeuropeiska.
”Om Ukraina vinner kriget kan följdeffekten bli något som påminner om kommunismens fall 1989.”
Men det skall klart sägas, att det finns en ytterligare fladdrande ljus som V-Dem inte nämner. Det är faktiskt Ukraina. Om Ukraina vinner kriget kan följdeffekten bli något som påminner om kommunismens fall 1989. Vi kan i bästa fall få se ett försvagat Ryssland få sina tentakler avslitna på en mängd olika platser i världen. Vi kan få se Belarus äntligen skaka av sig Lukasjenko och sälla sig till Europas demokratier. Vi kan få se Moldavien vandra samma väg. Vi kan också komma att få se Georgien frigöra sig från Ryssland.
Och visst finns det i potten att en eller flera ryska delrepubliker bryter sig loss från federationen. Att dessa genast blir demokratier skall man nog inte räkna med, men självständighet innebär trots allt en potential för en god utveckling, vilket inte står att finna för dem i dagens situation.
Vi kan också i bästa fall – och den processen har ju till viss del inletts – se en utstädning av den gangsterism av internationell ekonomi som den ryska regimen uppmuntrat till sin fördel.
Men detta är alltså om världen är uthållig i sitt stöd till Ukraina. Västvärlden, skall sägas. För det är i princip den det handlar om.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.