Den fysiska skammen
Regeringen har i en utredning föreslagit skatt på plast, igen. Nu är det plastmuggar och matlådor som från och med 2021 riskerar att bli fem respektive sju kronor dyrare. Dessutom skall företag som säljer mat och dryck för takeaway ställa om till att erbjuda flergångsalternativ. Exempelvis genom att plastmuggar återlämnas för diskning eller att kunderna ser till att ha med egna alternativ för att kunna konsumera maten och drycken.
Skatten banar väg för en ny typ av samhälle, kånkensamhället.
I kånkensamhället packas skolbarns ryggsäckar tunga med matlådor av glas och vattenbehållare i metall inför dagsutflykten. Vi ser dem dragandes på Kånken späckade med symbolisk godhet. Det är tungt, och barnen måste luta sig lätt bakåt för att klara av bördan.
De som har gjort lumpen minns nog den så kallade snuskburken. En behållare i metall som kan innehålla lite allt möjligt med näringsinnehåll. Med andra ord ett fältkök, detta kan komma att bli din bästa bundsförvant. För när du flanerar på Sveriges gator och torg måste du från och med nästa år vara utrustad om du vill äta takeaway. Din ryggsäck bör innehålla såväl bestick som buteljer och återanvändbara tallrikar.
Kånkas hit och kånkas dit.
Det är ett samhälle drivet av skam, plastskam. Som skapats i människans förtvivlan över de stora miljö- och klimatfrågorna. Regeringen har därför sökt med ljus och lykta för att - om än bara för en kort stund - döva samvetet med en snuskburk.
Men regeringens prioriteringar är snedvridna. För hur god man än må känna sig i ryggsäcken så ger plastskatten lite nytta för miljön, men desto större konsekvenser för ekonomin.
Allra hårdast slår det mot den redan hårt drabbade restaurangbranschen. Dyrare kostnader för inköp, dyrare för kunder att konsumera och svårt för foodtrucks att klämma in stora diskmaskiner. Helst skall väl var och varannan restaurangverksamhet införa ett eget pantsystem.
Regeringen har samtidigt som de propagerar mot plasten enbart valt att beskatta muggar och matlådor, även de som innehåller så lite som en procent plast. Men den föreslagna skatten omfattar inte blöjor, dryckesflaskor eller engångshandskar. Inte heller engångsförpackningar för godis, glass eller snacks. För att ge några exempel. Samtidigt säger de att undantag bör göras för enportionsbehållare för…yoghurt.
Det är sorgligt att detta så uppenbart är symbolpolitik från regeringens sida.
För tro det eller ej så är det inte de svenska matlådorna som är miljöboven när det kommer till skräpet som flyter runt i världshaven. Dagens miljö- och klimatproblem löses inte genom att beskatta engångsartiklar i plast.
Det är en sund insikt att vilja ta vara på sin omgivning, men det är också en insikt som politikerna vill utnyttja. Var individ är trots allt fri att göra precis vilka miljöval hon vill på det personliga planet. Här handlar det i stället om regeringsdirektiv från ovan.
Kånkandet blir en materialisering av klimatskammen. Bara politiken kan frigöra oss från bördan, exempelvis genom åtgärder som faktiskt gör skillnad för miljön och inte bara för samvetet.
