Den Sverigedemokratiska pusselbiten
Tidigare har allmänna fördömandena haglat över Åkesson efter hans tal eftersom de innehållit utslag av öppen, till och med demonstrativ, fosterlandskärlek. Sådant har setts som farlig högerextremism. Vi drar oss till minnes de närmast krigsliknande attackerna mot Ebba Busch för några år sedan då hon hade mage att tala om svenska värderingar i sitt Almedalstal.
Men det var då. I år stod Magdalena Andersson och talade om unika svenska värderingar, om ett folkförsvar av svenska folket, om Carl Larsson och allt fint som var svenskt som någon över huvud taget kunde komma på. Och inte blev det några förskräckta utbrott i spalterna av det.
Vinden har vänt. Patriotismen är inne i finrummet.
Men Sverigedemokraterna står ändå och stampar. I de flesta mätningar är de Moderaterna hack i häl men inte förbi. Trots att det numera är svårt att hitta ett enda av deras förslag som inte kopierats av något annat parti och därmed avdramatiserats.
Kanske ligger svaret i vad Sverigedemokraterna inte utstrålar, snarare än den aura av främlingsfientlighet som allmänt antas ligga dem i fatet och hindra deras tillväxt?
”Inte minst måste denna professionalism visas upp.”
Ett parti som vill vara stort, alltså riktigt stort, måste nämligen vid sidan av sin speciella ideologiska profil vara trovärdigt i ekonomisk-politiska frågor. Det måste finnas en kader av ekonomiskt professionella i partiet. Tråkmånsar som skiljer visioner från fantasier.
Inte minst måste denna professionalism visas upp. Såsom Moderaterna och Socialdemokraterna gör i sina framträdanden där samhällsekonomi sällan eller aldrig uteblir. De tar för givet att de förr eller senare kommer att ta del av ett nationalekonomiskt totalansvar.
Sverigedemokraterna visar inte detta sorts självförtroende. Jimmie Åkesson söker sig inte naturligt till ämnet. Men det är inte att vara ignorant inför Sveriges problem att vara tydlig med huruvida det är ansvarsfullt eller inte att utlova skattesänkningar inför valet. Eller att klargöra hur man ser på inflationshotet och hur man anser att det bör bemötas. Eller förklara varför eller varför inte Sverige bör ha ett överskottsmål i de offentliga finanserna.
Kanske finns den kompetensen i partiet. Men i så fall inte intresset. Något av det saknas, och det handlar en viktig pusselbit av trovärdighet som gör ett parti helgjutet. När arrangerar Sverigedemokraterna ett ekonomisk-politiskt seminarium under Visbyveckan?
