GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Desarmerad valdag

I och med regeringens formella beslut att skicka in en ansökan om medlemskap i försvarsalliansen Nato blev måndagen den sextonde maj en historisk dag.
Ledare • Publicerad 17 maj 2022
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Den markerade också slutpunkten för en vår av sannolikt mycket obekväm omprövning. Statsminister Magdalena Andersson har fått sitt socialdemokratiska parti att utan partikongress, och med en försvarsminister som lovat stå fast, vända i en avgörande säkerhetsfråga. Det är imponerande.

Men inte mer imponerande än Ulf Kristerssons gärning. Redan i mars varslade han om att Moderaterna kommer att göra Nato-medlemskapet till en valfråga om inte Socialdemokraterna löste frågan innan dess. Det hade med stor sannolikhet lett till en svår förlust i höstens val. Liksom S-företrädare nu talar om att Sverige kommer kunna prägla försvarssamarbetet inifrån, har man ett bättre utgångsläge för sin politik om man inte går in i en valrörelse med stora delar av befolkningen emot sig. Det är nämligen mycket svårt att förklara poängen i att stå utanför samtidigt som försvarets kapacitet är begränsad.

Kristersson knuffade Andersson som fick fart på partiet. Allt för att freda valet.
Kristersson knuffade Andersson som fick fart på partiet. Allt för att freda valet.Foto: Henrik Montgomery/TT

Med Nato-medlemskapet normaliseras Sverige. De senaste decennierna har tanken om svensk exceptionalism främst härbärgerats av socialdemokrater som minns internationella insatser för att gjuta olja på vågorna i olika konflikter. Sverige är ett land som haft en stormaktstid. Denna småskaliga imperialism tar sig idag främst uttryck i en inte helt avslappnad ansvarskänsla. Orden ”vi blev som de andra” förknippas i vårt land med misslyckande och uppgivenhet, det säger en hel del om vår självbild. Hade man velat stå utanför hade det svenska samhället, ur nästan intet, behövt ställa om till en närmast spartansk fostran av dagens ungdom. Kanske kan en (annan) del av motståndet finnas i att den omstöpningen nu uteblir.

Statsminister Andersson förklarade också under måndagen att en proposition läggs fram för att ordna ett par detaljer så att EU-länder på snabbast möjliga vis kan bistå Sverige vid ett väpnat angrepp. Denna åtgärd är tveklöst ett resultat av de många möten med världsledare som varit under våren. Sverige kommer inte att stå utan stöd under ansökningsperioden.

Den officiella ryska reaktionen var oväntat mild. Presidenten Vladimir Putin uttalade att Sverige och Finland i sig inte utgör ett hot mot Ryssland, men att Nato-installationer kan göra det och kräva svar. Det kan låta hotfullt men är mjukare tongångar än tidigare under våren. Så ser det ut när någon använder fruktan som vapen: den som inte böjer sig får ofta se att hoten var värre än kapaciteten. Sedan Rysslands attack mot Ukraina i februari har man, när motståndet visat sig vara hårt, ändrat sina strategiska mål till mer blygsamma.

Men risken för Sverige är inte över. Vårt land har präglats av stor öppenhet och Ryssland har sedan många år bedrivit fientligt arbete för att göra skada. Det är svårt att överblicka vilka händelser som kan inträffa under sommaren. Något som är värdefullt är i alla fall att hösten val lär lämnas ifred från yttre påverkan i och med att båda regeringsalternativen står bakom Nato-ansökan.

Jacob SidenvallSkicka e-post