Det är sällan gratis
Det är de gamla vanliga orosmolnen som hopar sig. Skärmtid, stillasittande och allmän blandas med suspekta vänner, sena kvällar ute och radiotystnad i nåbarhetens tid något som liknar en tyfon. Alltså bör ungdomarna aktiveras.
Insikten verkar finnas även på politisk nivå. Den rödgröna regeringen avsatte i vårbudgeten tvåhundra miljoner kronor för att finansiera tiotusen kommunala sommarjobb. Nu följer man upp detta med att öronmärka trehundrafemtio miljoner kronor per år för att ge ungdomar möjligheten att åka gratis till och från dessa sommarjobb. Erbjudandet skall dock gälla samtliga unga från årskurs sex i högstadiet till andra året på gymnasiet, även de som hittat ett eget sommarjobb eller avser slappa hela sommaren.
Det finns många bra saker med att ungdomar sommarjobbar. De lär sig pengars värde och kan få inspiration vad gäller framtida yrkesval. Det kan vara motiverande att uppleva en annan tillvaro än den som erbjuds i skolan. Ur samhällets synvinkel kan sommarjobb också innebära minskade kostnader om man lyckas få stökiga ungdomar att söka sig till kommunens platsbank.
Det är svårt att inte se kopplingen till Socialdemokraternas historiska ambition att frigöra individerna från deras sammanhang. I tidvis har denna ambition varit god, arbetares villkor var verkligen hårda hårda förr i tiden. Under sjuttiotalet trängde sig dock staten allt närmare inpå familjen och dess integritet. Ett parti som ordnar sommarjobb och gratis kollektivtrafik är påfallande likt en curlande förälder.
Men det är kanske dithän den socialdemokratiska kampen har kommit –alla har rätt att bli curlade.
Politik handlar om att prioritera. Centrala välfärdsuppgifter präglas av problem trots att regeringen ökat skatterna med sextio miljarder kronor under mandatperioden. Det är uppenbart att de rödgröna inte hittar de mest effektiva sätten att använda pengarna.
För de tonåringar som inte är upptagna av jobb eller uppstyrd lek finns ytterligare möjligheter tack vare politiker. EU har nämligen dragit igång ett projekt där femtontusen europeiska ungdomar skall få gratis inter-railkort i sommar. Det kostar närmare hundratrettio miljoner kronor men om försöket blir en framgång är planen att samtliga artonåringar i unionen skall få möjligheten att med tåg resa till fyra länder gratis under sommarmånaderna. I EU föds ungefär fem miljoner barn per år så notan för tågbiljetterna lär bli hög i framtiden.
Tanken är även i detta fall god. Det kulturella utbyte man får av resorna skall bidra till förståelse och en stärkt europeisk identitet. Från EU-vänliga politiker är det en investering i opinionen. Man ser framför sig att en tågbiljett kommer att leda till att framtidens väljare ser på EU-flaggan med större värme än de nuvarande gör.
”Vem gagnas?” är en klassisk fråga som borde komma naturligt för rebelliska tonåringar. Om dagens ungdom lär sig att ställa den är mycket vunnet. Men knappast för politikerna som tänker sig att de kan köpa unga människors lojalitet med en bussbiljett.
