Tillfälliga uppehållstillstånd blir i praktiken undantag snarare än regel. Regeringen och Alliansen tar små steg där det behövts rejäla kliv.
Den vanligaste typen av uppehållstillstånd som beviljas gäller personer som kommer hit som anhöriga. 2014 bestod 38 procent av de beviljade uppehållstillstånden av just anhöriginvandring.
Möjligheten till anhöriginvandring gäller bara om anknytningspersonen är medborgare i Sverige eller har permanent uppehållstillstånd. Av det som hade kunnat vara ett stort steg av regeringen och de borgerliga partierna återstår ett slag i luften. Undantagen tränger undan huvudregeln. De tillfälliga uppehållstillstånden ska gälla i tre år. Därefter görs de permanenta om skyddsskälen kvarstår. Saknas skyddsskäl görs uppehållstillstånden permanenta för de som kan uppvisa en taxerad inkomst. Barn och barnfamiljer undantas helt.
En överenskommelse om tillfälliga uppehållstillstånd utan undantag hade kunnat leda till att Sverige blivit mindre attraktivt att söka sig till, eftersom man då inte fått någon automatisk rätt till prövning av sina anhöriga. Men av överenskommelsen framgår att personer med tillfälliga uppehållstillstånd ska ha rätt till familjeåterförening motsvarande den som gäller enligt EU-rätten. Den innebär att medborgare i länder utanför EU som har ett uppehållstillstånd med en giltighetstid på minst ett år och som har välgrundade utsikter att få ett varaktigt uppehållstillstånd kan begära familjeåterförening.
Mot bakgrund av den höga beviljandegraden och inriktningen i överenskommelsen lär det gälla flertalet. I sämsta fall har partierna nu lyckats öka det byråkratiska krånglet utan att uppnå önskad effekt, det vill säga en jämnare fördelning av asylsökande i Europa.
Då finns det andra delar i förslaget som träffar mer rätt. Den tidigare reformen om krav på försörjning vid anhöriginvandring, som infördes av Alliansregeringen, var så full av undantag att få – under en procent – berördes. Nu skärps kraven rejält. Ändringen ska även gälla nyetablerade relationer, så kallad kärleksinvandring.
Att kommunerna kommer att tvingas ta emot nyanlända är nödvändigt med anledning av invandringens omfattning. S-styrda Arvika som är bland landets sämsta på att ta emot flyktingar får hjälpa borgerligt styrda Säffle som tar ett mångdubbelt större ansvar. Ovanliga exempel, ja. Men bilden av ett restriktivt mottagande bör inte begränsas till M-styrda Vellinge. Fördelningen i kommunerna löser heller inte den bostadsbrist som blir allt mer akut. Behoven av kompetent personal inom skola och socialtjänst är stora, på vissa håll enorma.
Särskilt välkommet är att orsakerna till det stora antalet ensamkommande flyktingbarn ska ses över och analyseras. Det torde leda till att Sverige börjar tillämpa obligatorisk medicinsk åldersbestämning, som våra grannländer.
Mot bakgrund av de tidigare låsningarna på migrationsverket är det en framgång att regeringen och Alliansen enats på 21 punkter. Men resultatet är ungefär som i sagan om Mäster Skräddare. Det blev mer än ingenting, men heller inte mer än en tumme.
