Annons

Det svettas på Sveavägen 68

Kanske tyckte de socialdemokratiska strategerna på Sveavägen 68 att det var skönt att höra vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt avisera sin avgång för några veckor sedan. Vid första anblicken av spelplanen såg det ut som om de blev av med ett problem eftersom Sjöstedt visat sig tuff nog att bryta mot januariöverenskommelsens förutsättningar och faktiskt acceptera att flankeras av Sverigedemokraterna.
Ledare • Publicerad 28 januari 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Foto: Stina Stjernkvist/TT

Inte bara en utan två gånger har Vänsterpartiets ledning begått detta nidingsdåd. Först då man tvingade regeringen till reträtt apropå förändringarna av Arbetsförmedlingen och nu senast då man tvingade fram en förändring av budgeten. Och vad värre är för Stefan Löfven- det är uppenbart att framgångarna har gett Vänsterpartiet mersmak. Om det hela utvecklas till ett parlamentariskt momentum får den redan döda januariöverenskommelsen svårt att visas upp ens som fasad och i förlängningen vankas ett extra val.

Så på Sveavägen har man hoppats att Sjöstedt och hans partiledning skall bränna sig på en ilsken vänsteropinion som inte alls är med på noterna, men även det har kommit på skam. Vänsterpartiet klarar sig bra i mätningarna. Och det var till och med så att Sjöstedts egna popularitetssiffror steg under den period han anföll regeringen om Arbetsförmedlingen.

Annons

Ytterst obehagliga fakta för Socialdemokraterna med andra ord. Och deras sista hopp i den riktningen krossades av Dagens Nyheter i helgen.

Med anledning av det stundande partiledarvalet företog Dagens Nyheter en rundringning till Vänsterpartiets tjugofem distrikt för att få ett hum om vad som rörde sig i partiet. Det mesta pekade på att det blir en kvinnlig efterträdare. Men det riktigt intressanta fanns att läsa i svaren på helt andra frågor.

Hur såg man på att partiet agerat som det gjort när det nu godtagit passivt stöd från Sverigedemokraterna för att pressa regeringen? Från hela tjugoen av tjugofem distrikt var svaret att det var helt i sin ordning. ”SD får stötta förslag från vilket håll de vill, vill de stötta vänsterpolitik får de göra det” löd ett citat som förmodligen var signifikativt. Det är således en betydligt mer pragmatisk och bekymmerslös attityd än den som JÖK:ens konstruktörer räknat in hos Vänsterpartiet.

Och en annan central fråga: Bör vänsterpartiet agera för att avsätta regeringen om den lägger fram planerade förslag om arbetsrätten? Här svarar alla (!) distrikt att det är precis vad Vänsterpartiet bör göra, om än med brasklappen att det vore olyckligt med ett extra val.

För socialdemokraterna är det en dramatisk bild som har avtecknats. Deras sista hopp om att hotet från Vänsterpartiet skulle avvärjas bestod i att det skulle finnas ett om inte externt motstånd i opinionen så åtminstone ett internt sådant i partiet, alltså att de aktiva Vänsterpartisterna skulle protestera. Nu visar det sig att även det var önsketänkande. Vänsterpartiet, med eller utan Jonas Sjöstedt, tänker inte foga sig i rollen som socialdemokraternas stödparti. De tänker faktiskt driva sin linje mot regeringen oavsett de hänsyn JÖK:partierna trodde skulle få dem att avstå. Det är bara att svettas vidare på Sveavägen 68.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons