Död i Bryssel
Två svenskar har mördats av en islamistisk terrorist i Bryssel. Gärningsmannen är nu död, skjuten av polis i samband med att de försökte gripa honom. Vilka de mördade är vet inte ännu. De mördades för att de hade svenska fotbollströjor av en person som hatar vårt land för att vi tillåter våra medborgare att uttrycka sin mening om religion och politik.
Det var i somras, för bara några månader sedan, som Säkerhetspolisen larmade om att Sverige gått från att vara ett legitimt mål till att bli ett prioriterat mål för islamistisk terrorism. Organisationer som al-Shabaab i Somalia, Hizbollah i Libanon hade då uppmanat till dåd mot Sverige och svenskar. Men även Islamiska Staten i Syrien och al-Quaida, med säte i Pakistan, hade tidigare uttalat hot mot Sverige på grund av koranbränningar.
När Danmark hamnade på de islamistiska terroristernas radar 2005 tog det tio år innan de lyckades genomföra ett terrordåd med dödlig utgång på dansk mark. Det var i och med dådet mot kulturhuset krutdurken och den judiska församlingen i Köpenhamn då tre personer mördades. Det går säkert att dra slutsatser av det och väga och jämföra säkerhetspolisernas olika insatser och förutsättningar, men en viktigare poäng att ta till sig är att islamister är långsinta. De ruvar på hämnd länge.
När konstnären Lars Vilks bakom rondellhunden föreställande islams profet Muhammed för två år sedan dog i en bilolycka möttes beskedet av hån och firanden bland muslimska fanatiker, de hade inte glömt och inte förlåtit. Författaren Salman Rushdie attackerades förra sommaren, trettiofyra år efter att hans bok Satansverserna gavs ut.
Belgien hade fram till 1998 en helt decentraliserad passhantering. I femhundratjugo olika rådhus förvarades ostämplade pass som var eftertraktade och ganska lätta att komma över för långsiktiga och långsinta kriminella och terrorister. Det är en del av bakgrunden till att landet 2015 och 2016 drabbades så hårt av islamistisk terror. Man måste hålla ordning på vem som rör sig i landet.
Men landet är en del av EU och gärningsmannen som slog till i förrgår skall enligt belgisk polis ha vistats i Sverige utan svenska myndigheters kännedom. EU:s fria rörlighet kopplar ihop oss med andra länder. En undersökning visar att Sverige, Belgien, Irland och Finland härbärgerade en oproportionerlig andel IS-krigare, mätt i personer per tiotusen muslimska invånare i landet. Ett mått som alltså fångar andelen våldsbenägna islamister i länderna, men kanske också hur dåligt grepp ländernas myndigheter haft om frågan.
Om det finns något att lära av den här situationen så är det att man inte vinner något på att anpassa sig till fanatiker. De är inte ute efter att förhandla. Det finns många personer inom EU och sannolikt ett antal i Sverige som kan känna sig manade att genomföra egna attacker. Man behöver vara på sin vakt och sannolikt behöver man vara det under flera år framöver. Krig och våld är åter ett verktyg i vår del av världen. Det är inte förvånande om fler kan tänka sig att spilla blod framöver.
