Annons

Elbilar behöver kärnkraft

Storbritanniens ambitioner för elbilismen förutsätter satsning på kärnkraft.
Publicerad 19 november 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det är kanske inte vad man förväntar sig av en politiker som lite för ofta benämns populist, men Storbritanniens premiärminister Boris Johnson har nu meddelat att man om tio år kommer att förbjuda försäljningen av nya bensin- och dieselbilar. Det är ett glasklart besked som andra nu har att rätta sig efter. Det finns kulturella och geografiska skillnader som gör att samma lösning vore oklok för Sverige, även om det säkert finns krafter här som gärna skulle se det även hos oss.

Storbritannien är ett tätt befolkat land med märkbart mildare klimat och kortare avstånd än Sverige. Fler tunga transporter går via räls än med lastbilar. Det ställer lägre krav på bilar och lastbilar där och därmed är dagens utbud av elbilar mer relevant för den marknaden. Steget till elbilar är mindre men kan inte tas utan förberedelser.

Premiärminister Boris Johnson ser kopplingen mellan elbilar och kärnkraft.
Premiärminister Boris Johnson ser kopplingen mellan elbilar och kärnkraft.Foto: House of Commons
Annons

Förutsättningen för att Johnson skall kunna ta detta initiativ är att han samtidigt ser till att satsa på elförsörjningen, och då specifikt på kärnkraften. Utan den kommer Storbritanniens skifte till en elintensiv men grönare fordonsflotta inte vara möjlig. Man förlitar sig till stor del på kolkraft och olja. Det finns stora klimatvinningar att göra för landet om man kan öka andelen kärnkraft. Och omställningen av fordonsflottan får ses som en mer angelägen åtgärd än här.

Sverige har en mer gynnsam struktur på elproduktionen. Vattenkraft och kärnkraft är de två stora energislagen. Förutom slutförvaret av bränslerester från kärnkraftverken är detta en väldigt ren verksamhet som gör Sveriges utgångsposition i klimatarbetet betydligt bättre än andras. Det kan man förvalta på olika sätt. I Sverige satsar man på att minska kärnkraften. Med subventioner och politiska beslut har riktningen mot avveckling angetts.

Det är överilat när vi står inför en intensiv elektrifiering. Tre av fyra kärnkraftverk ligger i Götaland, en region som nu återkommande drabbas elbrist. Med ökad elektrifiering, och oförändrad förmåga till att fördela vattenkraften söderut, är det dags att tänka om. Skall vindkraften bli en relevant ersättare för kärnkraften krävs enorma anläggningar i den mest tätbefolkade delen av landet. Samma del som har högst markpriser och minst skiften. Processen för att bygga vindkraft i Götaland är redan dyr och svår som det är.

Regeringen har precis påbörjat arbetet med sin elektrifieringsstrategi som skall presenteras nästa år. Den lär innehålla förbättrad förmåga till omfördelning av el för att undvika elbrist även om fokus ligger på att bygga ut infrastrukturen för att ladda elbilar. Sannolikheten för att den kommer att innehålla en plan för utbyggd kärnkraft är dessvärre liten. Det skall dock bil intressant att se om den innehåller beräkningar på hur mycket elkonsumtionen kommer att öka de kommande åren. Sådana skulle nämligen i sig kunna bidra till att påvisa hur svårt det kommer att vara att ersätta den effektiva kärnkraften. Har man väl monterat ned den kommer det vara mycket svårt att bygga upp den igen.

Den som drömmer om en helt elektrifierad bilpark måste, liksom Boris Johnsson, intressera sig för hela försörjningskedjan.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons