En svår konst att samarbeta
Den blockpolitik som präglade alliansåren har tagit ny form i och med Centerns nya ställning till vänster och Sverigedemokraternas inträde till höger. I ett längre reportage i Svenska Dagbladet (5/2) visar journalisten Maggie Strömberg hur Moderaterna, trots ett öppnande för samarbete, fortfarande är iskalla i sin syn på Sverigedemokraternas företrädare. Djupare relationer än utskottsförhandling är för många inte att tala om.
Liberalerna, som nyligen också öppnade upp för Sverigedemokraterna, var nog med att poängtera att det var i huvudsak deras förslag om en ny lag om migrationen som de fyra partierna till höger nu kommit överens om. Senare i vår skall man ta strid i riksdagen för en annan lag än den som regeringen föreslagit.
Internt uppkom direkt ett motstånd inom Liberalerna. Även om samsyn kan uppnås är stridsyxan ständigt inom räckhåll. Till vänster ser det annorlunda ut.
Dagen före debatten var lägligt nog första maj, arbetarrörelsens dag. Röda fanor och glesa protesttåg fick i år utebli. Men politiker och fackföreningstoppar höll ändå sina sedvanliga tal framför kameror utan publik.
En dag av protester som organiseras av Socialdemokratin och dess närstående organisationer är till sin natur underlig i ett land som Sverige. Det är trots allt ett parti som utgjort det politiska styret större delen av det senaste seklet. Demonstrationstågen har snarare gjorts till ett uttryck för maktinnehavet.
Inom den bredare vänsterns finns det grundläggande meningsskiljaktigheter mellan stödpartierna Vänsterpartiet och Centern. I Rosenbad har Miljöpartiet och Socialdemokraterna kohandlat sig fram genom regeringskriser.
Socialdemokraterna står i sakpolitiken närmare oppositionens initiativ, som baseras på den migrationspolitiska kommittén, än regeringens egna lagförslag. Partiet har under största tystnad accepterat lättnader som Miljöpartiet krävt. Det finns meningsskiljaktigheter. Men det är ständigt av sekundär natur.
”Till vänster lyckas Socialdemokraterna tona ned varje knyst eller knäpp om splittring.”
Podcasten Gränslöst publicerade på första maj en intervju med socialförsäkringsministern Ardalan Shekarabi. Mot en strid ström av frågor om januaripartiernas motstridiga uppfattningar var socialdemokraten Shekarabi medveten om att lyfta fram partiet förmåga att förena olika samhällsklassers intressen. Mer än så kan man säga att det finns en instinkt att förena motsättning för att ta och behålla makten.
Till vänster lyckas Socialdemokraterna tona ned varje knyst eller knäpp om splittring. I andra fall ger man det ett spinn av att man är en bred kyrka, något som i andra partier skulle skapa rubriker om inbördeskrig.
Att hitta minsta gemensamma nämnare som partierna till höger nu gjort i migrationsfrågan är åtminstone en början. Men för att ett alternativ till den rödgröna regeringen skall vara möjlig krävs en förmåga att sy samman till synes oförenliga motsättningar. Här har högern något att lära av Socialdemokraterna.
