Erosion i Portugal
Vem bryr sig om Portugalsvenskarna? De har sökt sig till ett skatteparadis för att slippa dela skattebördan solidariskt med oss andra. De får njuta av sol och värme medan vi som är kvar undrar om SJ återigen kommer att överraskas av att det snöar på vintern. Uppenbarligen provocerar deras livsval. Trots att gruppen är liten, runt tretusen personer, har den svenska regeringen beslutat att dra undan en av de avgörande förutsättningarna för deras livsval: skattefria tjänstepensioner.
Efter finanskrisen 2008 låg Portugals ekonomi i spillror. För att få fart på den beslöt man att försöka locka till sig köpstarka grupper i pensionsåldern. Detta lyckades man med, något som tveklöst bidragit till att EU inför kommande budgetperiod sänkt landets strukturbidrag markant.
I går lade den svenska regeringen fram sin proposition på ändringar i skatteavtalet med Portugal för att få beskatta Portugalsvenskarnas tjänstepensioner med sedvanliga tjugofem procent, som redan gäller för deras ordinarie pensioner. Finansminister Magdalena Andersson (S) förklarade varför: ”Mycket höga privata pensioner och fallskärmar från Sverige ska inte kunna tas ut helt skattefritt i Portugal, samtidigt som vanligt folk som slitit ett helt yrkesliv gör rätt för sig.”
Hon verkar missa att den som lyckats ansamla ”mycket höga privata pensioner” ofta redan betalat in mycket höga belopp till den svenska statskassan via inkomstskatten. Dessutom lär svenskar bosatta i Portugal knappast utnyttja svensk vård på annat sätt än som turister. Det borde vara något positivt för en regering som annonserat att pensionsålders måste höjas för att minska belastningen på välfärden.
En del av propositionen tar sikte på att motarbeta skattebaserosion, skatteundandragande och skatteflykt. Det är viktigt att inte acceptera finansministerns och Socialdemokraternas moraliska anspråk på detta område. Pengarna är som sagt redan skattade och pensionärerna minimalt betungande för välfärdssystemet. Ändå tycker sig finansministern ha rätt att moralisera över personer som har gjort helt lagliga och rationella livsval.
Och menar regeringen allvar med kampen mot skattebaserosion så finns det betydligt viktigare frågor att ta sig an. Till exempel finns ett sysselsättningsgap på tio procentenheter mellan inrikes- och utrikesfödda. Regeringen avser också att från årsskiftet höja äldreförsörjningsstödet med en tusenlapp i månaden. Det är ett stöd som innebär att personer som aldrig jobbat en dag i Sverige kan få ut nästan lika mycket som garantipensionen för någon som bott i landet i fyrtio år. Kostnaderna för de delar av äldrestödet som tas från statsbudgeten beräknas dubbleras fram till år 2060 och årligen kosta närmare nittio miljarder kronor. Var är Socialdemokraternas tal om att göra rätt för sig?
