Ett lyckat experiment

Brottsligheten, dess omfattning, former och orsaker har varit och är huvudutmaningen. Inte bara för att problemet uppdagats som större än partierna nog anat, strax efter att man tillträdde beskrev ju Gunnar Strömmer situationen i något som liknade katastroftermer. Men den grova kriminaliteten har också visat sig vara förskräckande i sitt momentum. Brottsligheten är inte konstant, den växer hela tiden. Den senaste rapporteringen om barnsoldater fanns till exempel inte i rubriker för två år sedan, liksom heller inte cirkulerande mordlistor på poliser.

Regeringen har börjat svänga den atlantångare som är svenskt rättsväsende åt rätt håll. Men det är en mängd utredningar, genomlysningar, implementeringar och budgetprocesser som skall röras framåt och det tar sin formella tid. Så här långt har regeringen plågats av det ständiga problemet att den grova brottsligheten springer fortare. Man måste ta i mer. Det som är ”hårdhandskar” idag kommer vara otillräckligt imorgon.

Man skall annars ha i åtanke att regeringen har regerat i lågkonjunktur. Och en dessutom ganska knivig sådan eftersom inflationen samtidigt har varit hög. Men här har man ändå hållit sig upprätt. Det har inte funnits anledning till dramatisk veklagan hos någon grupp med anledning av det ekonomiska läget.

Regeringen har faktiskt blivit tvungen att operera i en krigssituation. Inte inom landets gränser men det råder ett fullskaligt krig i Europa, vars karaktär är sådan att det finns anledning att se framför sig en eskalering som kommer att drabba Sverige direkt. Men här har man åtminstone till stor del visat sig vuxen kostymen. Anslagen till försvaret räcker inte till men samhällsberedskapen är åter i fokus, och man inser hur viktigt det är att ge Ukraina militärt stöd.

Men vad som är mest iögonfallande är faktiskt själva det faktum att regeringen regerar, precis som man tänkt. Tidöavtalet var ju ett experiment när det syddes ihop. Ett unikum som väckte förvåning och intresse runt om i Europa. Hittills har den nymodiga konstruktionen visat sig alldeles utmärkt hållbar. Det enda som tillstött på ett riktigt oroväckande sätt har varit Moderaternas famösa hantering av könslagen. Men samarbetet visade sig vara robust nog att klara även den smällen.

Tidöavtalet är inte bara hoppingivande sett till sitt sakliga innehåll, det bådar också gott att det klarat det brutala test som en parlamentarisk verklighet kan innebära. Ett enda statsråd, Tobias Billström, har avgått, men det har såvitt man vet inte ett dugg med Tidöavtalet att göra. Man får förstås se hur partierna väljer att förhålla sig när valet faktiskt närmar sig men så här långt verkar disciplin och god anda föredras av alla.

I halvtid godkänt.