Annons
Ledare • Publicerad 21 mars 2006

Det är när yttrandefriheten ifrågasätts, kritiseras och hotas som makthavarna måste försvara den. När påtryckningar från omvärlden innehåller krav på censur och inskränkningar av grundläggande rättigheter - det är då ministrar och folkvalda med kraft måste hävda alla människors rätt att yttra sig. Och att det fria ordet också inte bara innefattar rätten att tycka utan också rätten att trycka. Så skedde inte när trycket från delar av den muslimska världen blev för hårt efter publiceringen av Muhammedteckningarna. I ett första skede kritiserade förvisso statsminister Göran Persson på oklara grunder den danska regeringens påstådda eftergivenhet. När frågan blev aktuell i Sverige valde istället utrikesminister Laila Freivalds att skicka en av sina underlydande på det webhotell som härbärgerade tidningen Sverigedemokratens illustrationer på Muhammed. Då var det inte tal om att agera i linje med de vanliga högtidsorden i utrikesförvaltningens doktrin.

Hundhuvudet fick dock en tjänsteman bära. "Jag vet inte vad alla gör på departementet", kommenterade Freivalds själv den enskilde tjänstemannens förehavanden medan statsministern i mycket hårda ordalag fördömde personalens påstådda fria initiativ. Det var som om någon yngre praktikant från något universitet agerat på egen hand utan kunskap om grundlagens ord och anda. Nu framkommer dock vad ingen riktigt vågade säga, men som många misstänkte. Den högt uppsatte tjänstemannen Stefan Amér som arbetar nära Freivalds hade agerat helt i vanlig ordning efter samråd med ministern. Det är ett mönster som alltför väl känns igen. Förnekanden följs av desinformation som kompletteras med bortförklaringar och efterhandskonstruktioner. Ansvaret läggs på personal längre ner i hierarkin när topparna skyddar sig själva. Besvärande för Freivalds är att beslutet denna gång inte kan avfärdas som misstag eller bedömningsproblem i stridens hetta. Först har det agerats i grundlagens utmarker. Sedan har tilltaget förnekats. Det är två allvarliga fel på en och samma gång. Grundlagen kan inte bli tydligare än den är och även om departementet inte i konkreta ordalag krävt att hemsidan skulle släckas ned kan blotta kontakten med en högt uppsatt tjänsteman från Arvfurstens palats knappast tolkas på annat sätt för webföretaget än som en indirekt order.

Och denna gång råder ingen tvekan om vem som faktiskt bär ansvar för att den elektroniska utgivningen av en tidning av myndigheterna stoppas i Sverige år 2006. Frågan är om någon annan än Laila Freivalds skulle kunna ta sig ur denna knipa eller om hon nu gjort sitt sista misstag som utrikesminister?

Martin Tunström
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons