Ett storskaligt cementskämt?
Företaget Cementa som tillverkar cement på orten Slite på Gotland har alltså inte fått grönt ljus i tillståndsprövningen. Produktionen måste som det ser ut nu avbrytas om några veckor. Den trettioförsta oktober stoppas den nödvändiga kalkbrytningen.
Därmed riskeras inte bara jobben på Cementa utan även så många som fyrahundratusen landet runt om man räknar in de större svenska företag vars verksamhet är beroende av cementen från Slite. Tre fjärdedelar av all cement kommer nämligen från Slite. Det är fullkomligt hårresande att det här är på väg att bli verklighet.
Och detta för att Miljöpartiet ville att området i fråga skulle omfattas av den nya Natura 2000-områdesstatus man ville främja. Regeringen är förstås kollektivt ansvarig men alla vet var i regeringen det politiska initiativet kommer ifrån.
”Det är fullkomligt hårresande att det här är på väg att bli verklighet.”
Har så den här regeringen ingen förståelse för industrins villkor? Jo, den bärande delen har förstås det. Socialdemokraterna är ännu inte så genomsyrade av vänsterradikalism att de tappat verklighetskontakten med sådant här. De vet mycket väl vilket elände det här drar med sig om inget görs för att hålla produktionen vid liv.
Problemet är att de väljer att vara passiva. De gjorde ett val redan 2018 när Natura 2000-området klubbades igenom. De gav sig för Miljöpartiet mot bättre vetande.
Eller, snarare, de gjorde en maktkalkyl. De vägde risken att förlora Miljöpartiet som regeringspartner mot risken att Cementa skulle tvingas stänga några år senare. Det är det Socialdemokraterna har skuld i. Det finns inget av Miljöpartiets naivitet eller verklighetsförträngning bakom deras handlande. De väger samhällsproblem gentemot sina odds att sitta kvar i Rosenbad på det ena eller andra sättet.
De vill såklart rädda Cementa. Det är bara det att de om de inte hittar en formel för att göra det som inte provocerar Miljöpartiet för mycket – då offrar de lammet. Det är under de villkoren hela Sverige fungerar.
Men återigen detta med att tre fjärdedelar av all svensk cementproduktion sker i Slite. Det är faktiskt en makalöst stor andel för en industrination och det ger anledning till reflektioner. Dels förstås att Socialdemokraterna borde ha varit mer vakna och förutseende då hotbilden började ta form. Men också om det är så klokt att av svenska samhället att lägga så många ägg i en samma korg. Alldeles oavsett om faran heter Miljöpartiet eller något annat. Centralisering är riskabelt.
Hur som helst, vi är där vi är. Skall Sverige alltså börja importera cement? Det är i så fall nödlösningen men det är ju en dyr sådan och inte minst ett scenario som skulle ge flera grannländer anledning att skratta ihjäl sig. Så någonstans uppskattas väl detta som ett storskaligt skämt trots allt.
FREDRIK HAAGE
