EU kan avlasta svensk integration
Det är imponerande att Sveriges migrationsminister är den som lyckas samla ministerrådet till en ståndpunkt på migrationsområdet. Det har varit en av unionens mest infekterade frågor där länder haft skilda uppfattningar om vad problemet egentligen har varit.
Upplevelserna från migrationskrisen 2015 då Dublinförordningen kraschade genom att migranter släpptes igenom gränsländer så att de kunde söka asyl i länder ”längre in” i unionen blev startskottet för förhandlingarna.
Samtidigt har migrationen fortsatt. Krisen flyttades efter ett avtal med Turkiet till Medelhavet där dödstalen steg när hänsynslösa flyktingsmugglare skickade ut migranter på flottar och odugliga fartyg. Det växte till en miljardindustri byggd på utpressning riktad mot europeiska humanitära ideal.
För Italien, Grekland och Spanien har krisen fortsatt och varit fond åt förhandlingarna. Ministerrådets position behövde landa i ett system som kan hantera plötsliga och kraftiga ökningar i antalet personer som söker sig till EU. Men inte bara för att få gränsländerna att ställa sig bakom förslaget.
Migration kommer att vara en del av framtiden. Vissa betonar klimatförändringarnas del i nya beteendemönster. Livet kring ekvatorn och lågländer kan bli svårare och svårare vilket kan sätta fart på stora flyktingströmmar.
Inför och i samband med kriget i Ukraina arrangerade Vitryssland en flyktingvåg riktad mot Polen. Migranter från Mellanöstern flögs till Vitryssland och skickades sedan mot gränsen. Vilka slutsatser som Vitryssland och andra stater drog av den episoden vet vi inte, men det är något som kan återkomma. Även där handlar det om att se människor i en utsatt position som verktyg för påverkan mot en del av världen som försöker att se individen även när den rör sig i massan.
Men Sveriges migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) lyckades också få den gemensamma ståndpunkten att landa mer till höger än väntat. Till exempel kommer rådet att driva att personer som fått avslag skall kunna avvisas till det land de reste från istället för det land de är medborgare i.
Det är en viktig ordning. Det kommer att lösa problemen på Medelhavet som sedan länge handlar om att personer från relativt stabila länder i Afrika försöker att ta sig till EU för att söka bättre ekonomiska förutsättningar. Majoriteten av dessa saknar alltså asylskäl och får snabbt avslag men kan fastna i processen på grund av att deras hemländer inte vill ta emot dem.
Det ger förutsättningarna för en långsiktigt hållbar migrationspolitik på europeisk nivå, något som i sin tur gör det lättare för Sverige att få till något liknande. Migration kommer att vara ett ständigt närvarande fenomen. I en global och digital värld kan efterfrågan på en plats i Sverige uppstå och öka snabbt. Samtidigt finns stora problem att lösa i ett land med höga ambitioner för sina välfärdssystem men låga förväntningar på den som sökt sig hit. Förhoppningen är att EU:s lösning kan ge nödvändig arbetsro.
