Annons

EU kräver mer byråkrati i skogen

I torsdags presenterades till slut artskyddsutredningen. Den tillsattes förra året, två år efter att regeringen lovat att den skulle genomföras, som följd av att oppositionen krävt att äganderätten i skogen stärks.
Ledare • Publicerad 11 juni 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Utredningen föreslår ersättning för delar av skogsägarnas domstolskostnader och för vissa typer av djurskyddsåtgärder. Det är ett steg i rätt riktning. Men samtidigt har man föreslagit skärpta formuleringar kring vad som innebär oavsiktlig skada på djurlivet. Vilket i en strängare tolkning kan leda till omfattande inskränkningar. Att berörda myndigheter skulle göra något sådant är trots allt inte svårt att föreställa sig.

Foto: Janerik Henriksson/TT

I mars kom kritik från EU-domstolen mot hur svenska myndigheter tolkar de direktiv som artskyddet bygger på. Det är långt ifrån ovidkommande för hur resten av förslagen bör tolkas.

Annons

Det gäller en slutavverkning i Västra Götaland där fridlysta arter observerats i området. Eftersom arterna är livskraftiga på andra håll i landet gjorde länsstyrelsen som man alltid gjort och hänvisade till generella regler för att förebygga skada snarare än förbjuda avverkningen.

Beslutet överklagades och EU drogs in i processen. Över ett decennium efter att nuvarande ordning började gälla blir nu en central del av Sveriges tolkning av artskyddsdirektivet underkänt. Alla individer av en fridlyst art skall skyddas per automatik.

När Sverige implementerade direktivet tyckte man att det är orimligt att kräva ett beslut om dispens för allt som görs på mark där fridlysta arter kan finnas. Istället infördes generella regler för när artskyddet inte gällde i linje med den rätt till undantag som finns. Alternativet bedömdes vara skenande administration.

När Naturvårdsverket klargjorde tillämpningen 2009 menade det att Kommissionen stödde att en oavsiktlig förlust av enstaka fridlysta djur kan accepteras inom jord och skogsbruket, så länge populationen inte skadas. Trots allt är direktivet tydligt med att undantag inbegriper tydligt skydd av egendom och hänsyn till ekonomiska intressen.

”Risken är nu om politikerna inte är varsamma att man förenar de sämsta tilltagen från EU med de värsta övertolkningarna från Sveriges sida.”

Undantag kan ges om gynnsam bevarandestatus inte skadas i artens naturliga utbredningsområde. Det är byråkratspråk med termer som inte ens myndigheterna varit överens om hur de skall förstås. Artens ”bevarandestatus” och ”utbredningsområde” har i hög grad tolkats i Sverige mycket snävare än vad direktiven kräver. Dessutom har man blandat in skyddet av fåglar med artskyddsdirektivet på ett sätt som skapat omfattande problem för skogsnäringen. Ett av de bättre förslagen i artskyddsutredningen försöker åtgärda det senare.

Det generella greppet om frågan som Sverige haft är visserligen i linje med direktivets målsättning om att balansera ägandet med naturskydd. Men processen är inte korrekt utformad enligt EU.

Risken är nu om politikerna inte är varsamma att man förenar de sämsta tilltagen från EU med de värsta övertolkningarna från Sveriges sida. Om varje undantag måste handläggas i detalj och rapporteras till EU behöver den svenska lagstiftning hamna i linje med hur systemet är tänkt att fungera.

Den svenska principen om frihet under ansvar naggas dock som följd rejält i kanten.

Pontus WesterholmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons