Annons

EU:s artiklar ersätter inte Natos fördrag

Statsminister Magdalena Andersson överdriver betydelsen av EU:s solidaritetsförklaring. Den ger inte tillräckliga säkerhetsgarantier för Sverige. Och det är regeringen väl medveten om.
Ledare • Publicerad 30 mars 2022
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

För en militärstrateg är läget tämligen klart:

Nato måste ha Sveriges hjälp för att försvara Estland, Lettland och Litauen om länderna utsätts för militär aggression.

Natos säkerhetsgarantier är vidare än EU:s.
Natos säkerhetsgarantier är vidare än EU:s.Foto: Visar Kryeziu
Annons

Och Sverige kan inte försvaras utan stöd från Nato.

Det är fakta på marken.

Men i den säkerhetspolitiska debatten fortsätter det att sprida dimridåer. Stickspår blir till huvudsaker.

Som när statsminister Magdalena Andersson lyfter fram EU:s solidaritetsdeklaration som ett alternativ till Natos fördrag om gemensamt försvar. ”Att vi skulle få stöd från andra länder är en självklarhet utifrån den försvarsklausul som finns inom EU” sade statsministern nyligen.

Det stämmer. Artikel 42:7 säger att EU-länderna är skyldiga att ingripa om en stat utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium med ”alla till buds stående medel”.

Den är bindande för EU:s medlemmar. Men ”till buds stående medel” är inte lika med militär trupp utan kan också tolkas i termer av civilt stöd eller materiel. Det vet naturligtvis Magdalena Andersson.

Natos artikel fem är betydligt tyngre. Den statdgar att ett angrepp på ett medlemsland är ett angrepp på alla och att då vidtas sådana åtgärder som man anser nödvändiga "inklusive användning av vapenmakt".

”Att den tyske förbundskanslern Olaf Scholz vid den svenska statsministerns besök deklarerar att Tyskland ”menar allvar med försvarsklausulen” förändrar inte bilden.”

Att den tyske förbundskanslern Olaf Scholz vid den svenska statsministerns besök deklarerar att Tyskland ”menar allvar med försvarsklausulen” förändrar inte bilden.

Tyskland är en ekonomisk men inte någon militär stormakt. Och det måste också understrykas att EU saknar militär kapacitet att samordna och planera insatser om ett unionsland utsätts för aggression. Snabbinsatsstyrkorna med 1500 man är inte dimensionerade för ett anfall mot unionen utan för krishantering i ett europeiskt närområde. (Afrika). Av EU-artikeln framgår också att att Nato utgör grunden för de flesta medlemsländernas försvar.

Därför kan Magdalena Andersson tillsammans med Finlands statsminister Sanna Marin undertecknade brev till kollegor i regeringschefskretsen där de betonar att EU:s solidaritetsförklaring gäller beskrivas närmast som att de slår in öppna dörrar. Regeringscheferna är väl medvetna om ansvaret att bistå inom EU:s ramar, men Natomedlemmarna har också sina tydliga förpliktelser inom Nato.

Annons

Därutöver bedriver alla stater egna nätverksbygganden. Underrättelser delas inte inom Nato utan bilateralt mellan underrättelsetjänster. De avtal Sverige har med Natoländer är inte unika, även mellan Natostater finns motsvarande avtal om utvidgade militära samarbeten.

Inte minst som en slags helgardering. Att Natoländerna gör sitt yttersta för att värna trovärdigheten i det kollektiva förvaret står klart. Extra bilaterala samarbeten fungerar som en extra skyddsåtgärd om Ryssland skulle söka pröva Nato genom hybridkrigföring. Ett inte osannolikt scenario är exempelvis attacker av gröna män mot vapeninförseln till Ukraina från Polen där Nato kan antas tveka att agera. Där spelar bilaterala samarbeten in.

Men de ersätter inte Nato, de kompletterar. Det är naturligtvis regeringen också väl medveten om. Och därför är det en gåta om den fortsätter att driva en strategi och ett budskap som den själv inte till fullo kan tro på.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons