Extratjänster är fortfarande inte lösningen
Under tisdagen presenterade arbetsmarknadsminister Eva Nordmark ett paket på åtta miljarder kronor med åtgärder för att bekämpa arbetslösheten. Det är vid det här laget tydligt att Socialdemokraterna genom en extra portion valfläsk kan rädda sin prekära situation inför valet nästa höst. Av budgetposterna som presenteras som nyheter är det dock inte mycket som är helt nytt. Det är i stort samma utdömda lösningar som lade grunden för Sveriges arbetslöshet till att börja med.
Löfvens löfte om att Sverige skulle ha lägst arbetslöshet i Europa 2020 kom om intet. Hans ord i valrörelsen 2014 hemsöker fortfarande regeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik. En central punkt förblir de olika varianter av subventionerade jobb, däribland de statliga extratjänsterna. Det ser bra ut och formellt är folk sysselsatta. Men i praktiken förblir stora grupper utanför arbetsmarknaden.
Det har länge funnits en insikt i politiken om att det finns en grupp i samhället som inte klarar sig på arbetsmarknaden. Framför allt handlar det om personer med allvarligare funktionshinder som nu utkonkurreras även till de enklare jobben. Samhall grundades en gång i tiden för att skapa sådana jobb på statens bekostnad. Men som SVT:s Uppdrag Granskning visade i våras är det numera fullt funktionsdugliga som anställs.
En bredare förändring har skett i kölvattnet av att de statliga åtagandet på området har växt. De utvärderingar som gjorts pekar på hur programmen visserligen gör många sysselsatta med enklare arbetsuppgifter. Men kopplingen till den riktiga arbetsmarknaden är ofta obefintlig och det är trots att de som får en anställning generellt är fullt kapabla att klara sig utan subventionerna. Systemet är inte bara en enorm kostnad för skattebetalarna utan låser inne personer i den här typen av anställningar.
Av de som får subventionerade anställningar är det till över åttio procent personer av utländsk härkomst enligt Arbetsförmedlingens siffror från förra året. Invandring och integration har blivit ett problem som nu genomsyrar andra politikområden. Att få kontroll över den, se över bidragsnivåerna och ställa skarpare krav kring språkfärdigheterna skulle vara en kostnadseffektiv hantering av den strukturella arbetslösheten.
I paketet finns det viktiga delar som ett fokus på yrkeshögskolan och språkstudier för invandrare. Men att Socialdemokraterna fortsätter tro att den utbredda arbetslösheten i vissa grupper kan avhjälpas genom att ösa pengar på arbetsförmedlingen vittnar om att man är fast i gamla hjulspår. Det som nu presenterats är närmast ett klassiskt försök att frisera siffrorna inför ett val.
