Annons

Fattigdom en migrationsfråga

Håkan Juholts huvudnummer i sitt tal som nyvald S-ledare var barnfattigdomen. Den ska bekämpas varje dag och med alla till buds stående medel.
Ledare • Publicerad 31 mars 2011

Sverige, sa han, ska inte vara ett land där hundratusentals barn tvingas leva i fattigdom.

"Vi ska tillsammans utrota barnfattigdomen. Den hör inte hemma i Sverige. Den hör bara hemma i Reinfeldts Sverige, men inte i Socialdemokraternas Sverige."

Annons

Varpå jubel utbröt i kongresshallen.

Engagemanget går det inte att ta miste på. Men hur är det med bilden av utvecklingen på området? Om vi utgår från Rädda barnens statistik finns det 220 000 barn som lever i familjer med mycket låg inkomst eller försörjningsstöd (2008 års siffror).

Juholt har mycket riktigt noterat att det nu är en borgerlig regering som styr landet. Om vi går tillbaka till det socialdemokratiska Sverige år 1997 var antalet fattiga barn ungefär det dubbla. Närmast bestämt 432 000. Att sedan hälften av de som klassas som fattiga normalt lämnar fattigdomen inom ett år, enligt Socialstyrelsen, kan vara värt att ta fasta på.

Familjer kan hamna i problem emellanåt, men är inte evigt dömda till ett liv i fattigdom.

Det är emellertid ändå ett problem att barnfattigdom existerar. I det har Juholt helt rätt. Men systemkritiken brister. Det är inte storleken på barnbidragen som gör den stora skillnaden. När man studerar vilka familjer det är som lever i fattigdom går det inte att komma undan migrationsdimensionen. Om ordet bara ursäktas, så är det bara fem procent av infödda svenska barn som lever i fattigdom. För invandrarbarn med båda föräldrarna födda utanför Sverige är andelen 39 procent.

Barnfattigdomen är alltså till stor del kopplad till migrationspolitiken. Inte till någon slags nyliberal ekonomisk politik, som socialdemokraterna försöker göra det till. Misslyckandet går inte att skylla på skattesänkningar, utan har snarare sin förklaring i svårigheten för invandrare att etablera sig i det svenska samhället. Det visar sig också i statistiken där andra generationens invandrare utmärker sig.

Det betyder inte att frågan ska lämnas därhän. Däremot bör den ses för vad den är, det vill säga till största delen ett problem som följt av en omfattande invandring under kort tid.

Sedan i december förra året har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag att ta fram en individuell handlingsplan för alla nyanlända, för att på så sett påskynda deras etablering på arbetsmarknaden. Än är det för tidigt för att se några resultat. Men det torde vara en bättre lösning än att leda människor in i ett långvarigt passivt bidragsberoende.

Jo, förresten. Det kanske ska tilläggas att det senare var ett förslag som drevs igenom i Reinfeldts Sverige.

Marcus Svensson
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons