Annons

Fel fråga för kyrkorna

Det har under de senaste åren inte alltid varit lätt att förstå hur Svenska kyrkans biskopar tänkt när de agerat i olika politiska frågor. Under 1990-talet kritiserades motorvägsbyggen (!), värnskatten försvarades och EU-medlemskap förordades. Grunden för uttalandena tycks vara olika.
Ledare • Publicerad 7 mars 2011

För inte så många år sedan var det vanligt att resonemangen fördes med direkt hänvisning till enstaka bibelord, ämbetsbärarna hade här inspirerats från en så kallad befrielseteologisk tradition. När frågan reses om Svenska kyrkan ska stå bakom ett nytt påskupprop, denna gång om de utförsäkrades sociala situation, är det dags för kyrkans biskopar att först klargöra med vilken auktoritet uttalanden görs. I debatten framförs mer allmänna resonemang om att kyrkan har ett profetiskt uppdrag och att orättvisor ska bekämpas. Det är allmänna ståndpunkter som också skulle kunna användas också för att försvara en modifierad version av dagens sjukförsäkring. Tron ger i sig ingen specifik vägledning till hur systemen ska utformas.

Diakoner från olika församlingar trycker på för att Sveriges kristna råd och biskopsmötet ska ställa sig bakom ett nytt upprop. Att det ekumeniska rådet som representerar en rad olika kyrkor enigt skulle acceptera appellen som den i dag ser ut ter sig dock inte särskilt sannolikt. Inte minst inom frikyrkorna finns det en tradition av att ledningens auktoritet är svag, det ligger i den "fria" församlingens och den personliga trons väsen. Man aktar sig därför noga för utspel som kan anses få partipolitisk slagsida. Enligt SVT Rapport skulle dock en majoritet av landets biskopar emellertid ha bestämt sig för att stötta uppropet. Skulle det betyda att Svenska kyrkan som kyrka har fastställt en uppfattning i fråga om sjukförsäkringarna? På den frågan är svaret nej. I kyrkans tradition ligger att lärofrågor avgörs av det valda kyrkomötet efter en hård prövning av den läronämnd där biskopar och teologisk expertis sitter. Enskilda personer, med eller utan präst eller biskopskrage, talar således inte för hela kyrkan.

Det är naturligt att diakoner uppmärksammar allvarliga sociala problem. Kyrkornas anställda och frivilligkrafter finns nära samhällets mest utsatta. Tro och liv hör också samman. Men det går ingen rak linje från evangelium och tradition till dagens socialförsäkringsdebatt. En av påskuppropets initiativtagare talar också om en "långtgående nedmontering av välfärden" och ett system som "slår på den som ligger ner". Budskapet ligger möjligen i linje med de politiska synpunkter som till exempel Stockholmsbiskopen Eva Brunne levererat, där vänsteråsikter blandas med evangeliet, men det stärker inte kyrkan som relevant samhällsaktör.

Martin Tunström
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons