Fel på väg till Araby
Tanken bakom utredningen om statliga servicekontor – som i tisdags överlämnades till civilminister Ardalan Shekarabi (s) – är god. Att alla medborgare skall ha tillgång till statlig service är viktigt. Tidigare har den strävan präglats av en övertro på digitalisering vilken har motverkat syftet.
Arbetsförmedlingen har till exempel behövt revidera sina mål om digitalisering kraftigt. Det kortsiktiga målet om att femtio procent av alla nya arbetssökande skall få allt stöd via digitala kanaler år 2018 uppfylldes inte. Det har nu dragits ned till fjorton procent. Det långsiktiga målet att andelen arbetssökande som skall få all service via självservice och kundtjänst har minskats från fyrtio till tio procent.
Det är samma strävan som känns igen från den privata sektorn. Alla skall vara sina egna bankmän, försäkringsrådgivare och mäklare. För väldigt många människor är det dock varken önskvärt eller möjligt. Digitala tjänster är ett bra medel för att avlasta tjänstemän och förbättra service och tillgänglighet – men måste komma med realistiska förväntningar.
Utredningen föreslår utbyggnad av servicekontoren i två delar. De skall erbjuda utökad service från fler myndigheter. Kontoren tillhandahåller i dag service från Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket – och föreslås nu slås ihop med Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Trafikverkets förarprovsverksamhet. De lokala servicekontoren skall även bli fler till antalet. Totalt föreslås tjugosju nya kontor öppnas.
Vad som blir löjeväckande i sammanhanget är att satsningen motiveras med att ”hela landet skall leva”. Den säljs in som en del i berättelsen om stad och land – vilken alla partier gör anspråk på inför valrörelsen. Givet att statens urbanisering de senaste åren har gått snabbare än den privata sektorns vore det på intet sätt orimligt att hejda den trenden och stärka servicen runtom i landet.
Av kontoren är det dock bara fyra som föreslås öppna på landsbygd och glesbygd. Det är i Storuman, Torsby, Vansbro och Åsele. Elva kontor föreslås öppna i utsatta områden och kommuner – varav Araby i Växjö är ett. Resterande tolv kontor föreslås öppna i Malmö, Göteborg och Stockholm. ”För att Sverige ska hålla ihop är det viktigt med statlig närvaro i hela landet”, som det heter i regeringens strategi.
Själva idén om att placera kontoren i utanförskapsområden är också anpassad till städer som Stockholm. Det kan mycket väl vara klokt att så göra om utanförskapsområdet faktiskt är en förort som ligger en bra bit från stadskärnan, med den sämre tillgången till service som det innebär. Men Araby ligger i princip mitt i stan. Det är inte en förort – utan en central stadsdel med gångavstånd i princip överallt. Att placera ett servicekontor där och beskriva det som en integrationsåtgärd är ingenting annat än symbolpolitik.
Det verkar helt enkelt ha blivit en hel del fel på vägen – och därtill fel i regeringens sätt att presentera utredningen. Det är synd på ett viktigt syfte.
