Redan när kemikalieskatten infördes i sin initiala utformning 2017 så fanns det gott om underlag som klargjorde att det troligen inte skulle kunna kallas ”miljöskatt” i bemärkelsen att den skulle påverka miljön på något sätt. Likt skatten på avfallsförbränning, flygskatten, bonus-malus-systemet för bilar och plastpåseskatten som regeringen också marknadsfört som miljöskatter är en mer sanningsenlig beskrivning att det handlar om fiskala skatter. Alltså skatter som inte styr beteende utan bara är inkomst. Sedan dess har ingenting påvisat att skatten skulle ha bidragit med någon miljönytta, och logiken lades åt sidan när man påhejad av Januariöverenskommelsen sedan valde att fortsätta på samma spår.

För tidigare i höstas höjdes kemikalieskatten, eller skatt på vissa konsumentvaror som innehåller kemikalier som den egentligen heter. Skatten räknas per kilo färdig produkt som säljs och ökade i augusti från åtta till elva kronor per kilo vitvara och från 120 till 160 kronor per kilo övrig elektronik. Skattenivån bestäms utifrån produktens KN-nummer, där flera olika varor med olika beståndsdelar klumpas samman, och tar därför inte hänsyn till hur mycket av det farliga flamskyddet som faktiskt är adderat.

För att släta över detta faktum infördes ett skatteavdrag upp till nittio procent om produkten innehåller mindre flamskyddsmedel än vad som antas utifrån KN-numret. Skatteverket har dock ingen chans att kontrollera produkters innehåll av kemikalier utan godkänner alla avdrag direkt. Det innebär dels att det finns incitament att uppge missvisande fakta om sin produkt, och dels att även om man säljer produkter som inte har något spår av farligt flamskydd i sig så måste man ändå betala åtminstone tio procent av kemikalieskatten.

Skatten har gjort att det är dyrare att köpa vitvaror i Sverige, och många väljer därför att beställa från utlandet istället. Eller som Klas Elm, vd för Elektronikbranschen, uttryckte det när lagen presenterades; ”Det är bara att gratulera dansk gränshandel och internationell e-handel”. Handelns forskningsinstitut har räknat ut att mellan 600 och 1500 arbetstillfällen försvunnit från Sverige och att ytterligare 200 till 500 förväntas försvinna som en konsekvens av skattehöjningen.

Miljön har ingen tacksamhetsskuld till regeringen på grund av kemikalieskatten. Vitvaror har inte slutat produceras med flamskyddsmedel och svenskarna har inte slutat att köpa dem. En förändring måste till på högre nivå.