Föråldrad bild av militära insatser

Den som tror att svenskar är rädda för krig får nog tänka om. Vi skryter gärna om vår långa fred, nästan 200 år. Men vi är inte mot krig som politiskt medel. Så mycket som 81 procent av svenska folket tycker att det är moraliskt rätt att ingripa med våld i en konflikt för att skydda civilbefolkningen. Bland amerikanerna, som är det folk som oftast beskylls för att vilja agera världspolis, är samma siffra 62 procent. Siffrorna kommer från German Marshall Fund som varje år genomför en enkätundersökning om attityder i säkerhetspolitiska frågeställningar.

Svenska folket är också mer positivt än amerikanerna till de militära interventionerna i Afghanistan och Libyen. Ännu märkligare är att svenskarna även är mer positiva till Irakkriget. Tvärtom mot vad de flesta tror är en majoritet av svenska folket positivt inställt till den amerikanska invasionen, 56 procent, om vi får tro undersökningen.

Sverige sticker ut som mer positivt till militära interventioner än något annat land. Kan det vara fel på mätmetoden? frågar man sig. Sannolikt inte. För en liknande enkät presenterades av German Marshall Fund också förra året. Samma mönster visade sig där. På frågan om det är rätt att främja demokrati även om det leder till en tid av instabilitet svarade 83 procent ja. Bland amerikanerna var det bara 45 procent som gav samma svar.

Resultaten tarvar en förklaring. Antingen är svenska folket mer aktivistiskt än George W Bush neo-konservativa ideologer som låg bakom Irakkriget, och som menade att demokrati och frihet verkligen kan bombas fram. Eller så vet inte vi svenskar vad vi pratar om.

Det mesta talar givetvis för att det är den andra förklaringen som är den rätta. Sverige deltar i många internationella insatser, men har egentligen aldrig sänt ut militär personal där de dragits in i direkta strider. I Afghanistan har uppgiften bestått i att patrullera den förhållandevis lugna Balkhprovinsen i norr. I Libyeninsatsen utförde svenska flygvapnet bara spaningsuppdrag. Ytterst få svenska soldater har dött under de militära operationer som vi varit inblandade i.

När vi svenskar hör ordet militär intervention tänker vi oss sannolikt att det handlar om en fredsbevarande FN-insats. Framför oss ser vi FN:s blå baskrar, raska svenska gossar (och numera flickor) som åker till ett fjärran land för att hålla stridande parter isär.

Om detta är bilden som frammanas när vi talar om vad en militär intervention är så är det dags för en uppdatering. Varken Afghanistan eller Libyen var fredsbevarande insatser utan fredsframtvingande. De styrkor som ingripit i dessa konflikter, där ju Sverige har varit delaktigt, har haft till uppgift att oskadliggöra en fiende, det vill säga att stoppa honom med dödligt våld.

Med en uppdaterad världsbild är det sannolikt att även svenskarna kommer att vara mer försiktiga i sin entusiasm för militära interventioner.

Stefan Olsson är fil dr i statsvetenskap, chef för tankesmedjan Frivärld och knuten till ledarredaktionen.