Föredömligt om Linné
Vår uppkoppling mot USA gör sig ständigt påmind även på detta område. Till slut, efter ett perifert upprop om att statyer föreställande Carl von Linné skall tas ned, begärs svar från Linnéuniversitetets rektor Peter Aronsson. Som med sina svar helt tar luften ur de anspråk som företräds av en försvinnande liten grupp.
Linné behöver inte försvaras och man behöver inte skämmas för hans insats. Hans vetenskapliga gärning är en av de största i världshistorien och en som vi har stor glädje och nytta av idag. Den blir inte mindre av att hans landvinningar gjordes under materiella och vetenskapliga förutsättningar som har mer att göra med de tusen år som låg bakom honom än med de trehundra som skiljer honom från oss.
Om man som samhälle inte kan respektera det, finns inte mycket kvar att respektera. Det är idag inte ovanligt att barn får uppleva att deras strävan efter kunskap inte uppmuntras av omgivningen i skolan, snarare tvärt om. Om även vuxenvärlden visar sig vara dömande mot de som strävar efter fördjupning finns inget hopp för vår civilisation. Linné behövs som föredöme och inspiration i den offentliga miljön.
Hans roll i rasbiologins framväxt går att samtala om, som Peter Aronsson visar, utan att ducka och utan att hänfalla till förenklingar. Men de som vill riva statyer lär inte låta sig påverkas av det. De är inte ute efter samtal utan efter rening. Det kostar nästan ingenting att kräva att någon skall göra dessa anpassningar, särskilt inte när man bestämt att det som ligger i den andra vågskålen är ett institutionellt förtryck. Då kan varje nekande, oavsett hur väl framlagt och genomtänkt, avfärdas som ett sätt att upprätthålla förtrycket.
Den protestvåg som från början handlade om den amerikanska polisens problem med rasism, våld och kåranda har blivit till en kraftkälla för många andra missnöjesyttringar. Det innebär att även en protest mot svenska vetenskapsmän från 1700-talet kan hämta energi och momentum ur en mycket allvarlig, men också avlägsen, situation. Kanske är det därför som randfenomen lyfts fram som en viktig del av den stora proteströrelsen.
Rektor Aronssons hantering av denna debatt är föredömlig, även om det hade varit naturligare om det rörde sig om studenter vid universitetet, och inte ett upprop på sociala medier, som uttryckt sig angående Linnés arv. Det är nämligen så riktiga samtal fungerar, de sker mellan människors ansikten och fördjupar förståelse. Men i dag kan krav skickas anonymt från vilket hörn av världen som helst bara för att se om man får napp.
Fler behöver syna denna form av påverkan. Sociala medier kan utan större ansträngning användas till att pressa stora institutioner och företag till eftergifter som det i verkligheten knappt finns stöd för. Det handlar inte om att ignorera legitima synpunkter men om att få stopp på en hetsjakt som bedrivs av människor som inte har en insats i spelet. Därför var det så befriande att ta del av Peter Aronssons perspektiv på Linné och hans gärning.
