Förhandla inte med aktivister

Var går gränsen mellan aktivism och terrorism? Terrorism handlar om att försöka åstadkomma så mycket skräck som möjligt för att påverka opinionen eller statsmakten. Aktivister har inte sådant uppsåt. De ”ställer till” med saker för att bilda opinion. Men ibland är de onekligen nära gränsen. När de sätter sig på vägen för att blockera trafiken tänker de sig inte att någon skall skadas. Men de vet heller inte vilken skada som uppstår. De har ingen aning om vilka livsöden som påverkas av att trafiken plötsligt står still. Det behöver inte handla om en ambulans, det kan ändå vara fråga om en katastrof.

Ledare • Publicerad 16 mars 2023

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

De klimataktivister som sätter sig på bilvägen eller till och limmar fast sig värjer sig förstås emot påståendet att de är ute efter att ställa till med elände. Men det går inte att komma ifrån att kaoset och obehaget de skapar är syftet med aktionerna. I annat fall skulle ingen bry sig om dem och deras aktivism.

Men visst, det finns ”riktig” klimatterrorism. Sådan som före detta syndikalisten och författaren Andreas Malm förordar när han efterlyser fysiska attacker mot sådant som bensinstationer och oljeraffinaderier. Man kan se framför sig scenariot där regeringar står inför hotet av att få sådana inrättningar sprängda om inte det ena eller andra energibeslutet slopas. Svaret bör i sådana fall förstås vara nej. Man skall aldrig tillmötesgå terrorister.

Annons

Därför är det oroande det som nyss skett i Tyskland. Där har flera borgmästare gett vika efter utpressning av klimataktivister. Aktionerna i flera städer har upphört efter att de styrande satt sig vid förhandlingsbordet. Borgmästarna har skrivit under på aktivisternas krav och skriver ett brev om detta till regeringen i Berlin. Aktivisterna å sin sida upphör med att hindra bilar och annan infrastruktur.

”Man skall aldrig tillmötesgå terrorister.”

Andra borgmästare har vägrat och det hedrar dem. Men prejudikatet som redan har satt är oerhört farligt. Många muséer har fått se sina rariteter vandaliserade av aktivister. Kommer dessa försöka köpa sig fria genom utställningar dikterade av klimataktivister? För några år sedan hade man skrattat åt en sådan tanke, men imorgon?

Men det handlar inte bara om att än fler aktivister blir inspirerade när de ser att exempel på att sabotage lönar sig. Inspirationen kan också ta sig andra uttryck, såsom en höjning av insatserna. Om ”växelkursen” på en klimataktion, dess insats kontra dess utfall, är den som nu satts i Tyskland, vad blir då utfallet om man begår ett än grövre sabotage? Den moraliskt glidande vägen mot Andreas Malms sprängningar är utstakad.

Naturligtvis bör växelkursen i stället vara en som svider. Nämligen fängelse. Hittills har vi inte sett det för den här typen av klimatsabotage i Sverige. I princip har poliser stått och tittat på när aktivister har stoppat trafiken. Men om det inte finns lagrum för ett sådant handfast bemötande, ändra i så fall lagen. Vi kommer inte att få se mindre av sådant här. Det som händer i Tyskland tyder på att det måste stoppas i sin linda.