Forskning överallt och ingenstans

Med Sverige på läktaren? Frågan är titeln på en antologi över forskningspolitiska utmaningar i vad redaktören Mats Bergstrand kallar en akademisk brytningstid.

Bergstrand, senior konsult på JKL, tillfrågades av Tobias Krantz, förre folkpartistiske forskningsministern som numera ansvarar för forskningsfrågor på Svenskt Näringsliv, att ansvara för antologin som nyligen gavs ut av Svenskt Näringsliv. Lagom till regeringens särskilda forskningsproposition bidrar en rad intressanta röster till att få forskningsdebatten att handla om mer än pengar. Det är rent kontraproduktivt för forskningen att den svenska debatten inriktat sig så snävt på anslagen, vilket skapar ointresse hos allmänheten, och inte på själva verksamheten, menar Bergstrand.

Såhär när budgetförslagen singlat som höstlöv i veckor är det lätt att hålla med om att pratet om pengar i bland kan tråka ut. Såklart är det viktigt också, vilket Bergstrand även betonar, men särskilt vad gäller forskningen, går det inte annat än att med intresse ta del av resonemangen kring dess utmaningar.

Dan Brändström, styrelseordförande för Linnéuniversitetet, skriver på ämnet forskningens inriktning och den klassiska konflikten mellan bredd och elit. Under rubriken "Det regionalpolitiska forskningsdilemmat – överallt och ingenstans" anlägger Brändström perspektiv på vad han menar i själva verket är ett dilemma mellan kvantitet och kvalitet. Brändström låter berätta hur dagens universitets- och högskolelandskap vuxit fram med politisk betydelse för regioner och det regionala näringslivet.

I dag finns det minst ett universitet eller en högskola i varje län, vilket har bidragit till bredd. Spetsinriktad forskning har dock inte utvecklats i samma takt. Mindre lärosäten har svårare och svårare att hävda sig kvalitetsmässigt, delvis på grund av att de liksom de större förväntas erbjuda både bredd och spets.

För att tillgodose behovet som det regionala näringslivet kräver, men för att Sverige också ska kunna stå sig internationellt efterfrågar Brändström ett mer differentierat högskole- och universitetssystem, snarare än sammanslagningar.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) deklarerade i slutet av sommaren att forskningspropositionen kommer att innehålla satsningar på framförallt elitforskning. Dessutom ska den forskning som får internationellt genomslag belönas.

Brändström framhåller dock att separata förslag till riksdagen för olika typer av högskolor och universitet skulle vara att föredra framför en stor proposition för forskning vart fjärde år för att få en tydligare spridning och profilering. Han ser även att det enhetliga högskolesystemet har spelat ut sin roll.

Även om Björklund vill spetsa till Sveriges kompetens genom att också stärka den enskilde forskarens ställning, finns en risk att satsningen faller mellan stolarna i det landskap Brändström beskriver - där forskningen sker överallt och ingenstans. Att Sverige inte ska hamna på läktaren verkar alla överens om - forskning ger tillväxt. Men frågan som kvarstår är; hur?