Försvarsbudget fem över tolv
Till slut kom regeringen fram till att två procent av BNP skall gå till försvaret av vårt land. Det är ett beslut som borde ha fattats för länge sedan, och som då hade gjort oss betydligt bättre rustade för dagens situation. Det finns paralleller till hur Sverige positionerade sig både i första och andra världskriget: upprustningen börjar samtidigt som krigsutbrottet och förmågan att bistå andra blev därefter.
Regeringen vill förstås gärna påminna om att man sedan 2014 genomför den största upprustningen sedan 1950-talet. Det hade varit imponerande om man inte började från en så låg nivå. Både beslutet från 2014 och gårdagens beslut är ett resultat av en påstridig opposition med Moderaterna i spetsen.
Regeringens berättelse faller dessutom på ytterligare en punkt. Med Socialdemokratins nej till NATO krävs ännu större satsningar än två procent av BNP för att hålla gränsen. Det ansvaret har man inte tagit, inte ens när man slutade med den aggressiva nedrustningspolitiken från Göran Perssons tid. I december varslade överbefälhavaren att han inte skulle kunna klara av sin uppgift att försvara landet om Rysslands krav blir verklighet, det vill säga om varje land skall stå på egna ben.
Ansvaret kom också ikapp försvarsminister Peter Hultqvist under presskonferensen där tvåprocentsmålet introducerades. Efter många försök fick en journalist till slut fram att det inte finns några skriftliga försvarsgarantier som förbinder andra länder att komma till vår hjälp om vi attackeras. Istället sätter Hultqvist sin förhoppning till ”realiteter” som skulle tvinga andra att agera om vi ställs inför fullbordat faktum.
Visst tyder mycket på att EU-länderna av självbevarelsedrift skulle agera för att bistå varandra. Men i denna ekvation finns ytterligare en part. Ryssland har planerat och agerat för att se till så att tröskeln för att hjälpa en invaderad stat skall vara så hög som möjligt. Det går inte att vifta bort avsaknaden av dokument med hänvisningar till att realiteter som kan påverkas och ändras skulle vara ett likvärdigt alternativ. Det är ett enormt misslyckade att detta klargörs först nu och Peter Hultqvists tid som försvarsminister måste bedömas utifrån detta.
Ytterligare en tanke om upprustningen är att den inte får minska effektivitetsgraden i mängden försvar per krona. Efter båda världskrigen blev försvaret stående med materiel som på kort tid blivit föråldrad. Den här gången måste de färska erfarenheterna av svält i försvarsbudgeten leda till kloka investeringar.
Försvaret av landet är en av en stats allra mest grundläggande uppgifter. Väldigt många har gått med på att denna uppgift misskötts av politiker som velat satsa på annat. När tvåprocentsmålet väl nås, regeringen har ännu inte stakat ut vägen dit, kommer mycket vara vunnet. Beredskapsskatt som finansministern talar om kan de flesta acceptera om alternativet är krig. Men det handlar som sagt om statens mest grundläggande uppgift, och dessutom i ett av världens högst beskattade länder.
