Förtroende i botten för Demirok
Ingen är förstås mycket sagt. Klart några har det. Men resultatet är så drastiskt att man kan tillåta sig vardagsspråk. Fyra procent av väljarna har förtroende för honom.
Ja, fyra procent. Och ja, det innebär att färre än hälften av de egna väljarna, alltså centerväljare, saknar förtroende för honom. Centern är inte större än så.
Normalt brukar det vara så, att om en ny partiledare väljs i ett parti så skapas nyfikenhet och förväntan. Partiet brukar få en skjuts i opinionen och den nye partiledaren brukar få åtnjuta en så kallad smekmånad i opinionen då själva fräschören piggar upp. Men så har inte skett, för vare sig Centerns eller Demiroks del.
”Folk har så att säga kommit underfund med honom och gjort sin bedömning av hans person.”
Centern går fortfarande kräftgång i mätningarna och Demirok bjöds aldrig på det där inledande lyftet i förtroendeligan när han valdes. Han har inte lyckats jobba det till sig heller. Som Sifos chef Toivo Sjörén påpekar har han numera etablerat sig i offentligheten; det har gått en sommar och han har visat upp sig i partiledardebatter. Folk har så att säga kommit underfund med honom och gjort sin bedömning av hans person.
Det är till och med så att det gått sämre för Demirok allteftersom tiden har lidit. Fortfarande har en stor del ingen uppfattning men det är i kategorin politiskt ointresserade. Bland de som tycker något har andelen som har negativt förtroende faktiskt ökat. Och ökat i sådan omfattning att det är den enda statistiskt säkerställda förändringen i mätningen, som ju omfattar alla partiledare. Det är alltså inte fråga om en allmän trend som drabbar politiker över lag.
Demirok verkar helt enkelt inte ha varit det rätta valet för partiet.
Men det finns också en annan komponent som kanske spelar roll här, och i så fall definitivt inte skall underskattas. Vi befinner oss i och har den senaste tiden gått igenom en orolig, rentav farlig tid. Koranbränningarna och det dithörande terrorhotet ligger alltjämt tungt över Sverige. Regeringen har knappt försmått ett enda tillfälle att tala om hur brännande situationen är. Stämningsläget slår olika mot olika partier i opinionen men sannolikt mer mot Centern.
Ett dramatiskt kvitto på det gavs efter Rakhmat Akilovs dödskörning nedför Drottninggatan 2017. Centern tappade omedelbart flera procentenheter i opinionen. Man hämtade förvisso upp det men den psykologiska effekten var tydlig: Centerns extremt liberala världssyn var inte gångbar i en situation av djup oro.
Det är inte otänkbart att det nuvarande mer pessimistiska klimatet slår mot Centern på samma sätt nu och att det kanaliseras mot partiledaren som uppfattas som färglös. Men även om det är så vore det ändå inget svar på Demiroks problem. Inget han kan göra så mycket åt.
